Från Jante till vetenskap och elitism

Aksel Sandemose berättelse med Jantelagen resulterar i mord
“Framför allt utövas ju Jantelagen  i riktning från Espen till John Wakefield, så kraftigt till och med att det resulterar i mord (Du skall inte skratta åt oss)” . Ett problem med den Svenska Jantelagen är; Det finns något annat att söka i Jantelagen; Jantelagen är alltså ett förbud mot att tala. I en sådan här värld blir det svårt att göra objektiva utredningar eftersom Jantelagen uppmanar människor till att inte tala, inte söka, inte leta eller att göra det man söker efter oåtkomligt. Jantelagen gör Sverige till dåligt land att göra utredningar i. Hur tar detta sig uttryck i Sverige?
Olof Palme utmanade Jantelagen och stängde ute överklassen (samhällseliten från inflytande). Kunde den Svenska Jantelagen vara en drivande och piskande faktor till varför stämningen hetsades upp och hatet mot honom växte? Olof Palme utmanade jantelagen med sin briljans och arrogans. Den överklass han kom ifrån ogillade honom därför att han så effektivt stängde den ute från politiskt inflytande.
Tidigare fanns jantelagen med sina budord. Idag finns den politiska korrekthetens fyra budord: – Håll dig till den etablerade sanningen. – Tala inte om det förbjudna.
– Håll dig till PK-Iexikonet. – Helgardera med en brasklapp. Håll dig till den etablerade sanningen PK anger de diffusa gränserna för vad som är tillàtet att säga: den brett etablerade sanningen. Det intressanta är att det inte är en totalitär stats lagar utan det öppna samhället som frivilligt kontrollerar sig självt. Bryt er man mot reglerna, döms man av fikarummens och  insändarsidornas domstolar. Ingen behöver slita spö, men blickar kan också svida i ryggen. Det handlar om det sociala trycket. Om en person går emot etablissemanget så kan det uppfattas som att man sviker den svenska  politiska korrektheten och steget är nog inte särskilt långt borta att man sedan drar till med vilken anklagelse som helst; som landsförädare som ett exempel.
Udda mordmotiv men starka känlsomotiv Jantelagsmotiv
 

Detta är Jantelagen

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mera än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.
I boken tillfogas senare ett elfte bud, som brukar kallas ”Jantelagens strafflag”. Den är
formulerad som en fråga och lyder: 11. Tror du inte att vi vet något om  dig?
Den svenska avundsjukan
 
“Vi har alla hört talas om ”den svenska avundsjukan” och det antas allmänt att avundsjuka
är ett mindre trevligt svenskt karaktärsdrag. I stället för att klanka på vår tendens till att känna avuntl ser de avunden som ett utslag av våregalitära inställning:  ”Sannolikt är det så  att i en jämförelsevis väl utvecklad demokrati med strävan efter jämlikhet och rättvisa blir också avundsjukan starkare i syfte att bevaka och bevara demokratin. Ingen skall få roffa åt sig för mycket makt eller privilegier”.
I Sverige kallas detta för en demokrati som måste försvaras; Ingen skall få roffa åt sig för mycket makt eller privilegier i Sverige för här gäller jämställdhet sägs det. Familjen  Wallenbergs har stort inflytande i svenskt näringsliv och kontrollerar  indirekt  en tredjedel av Sveriges BNP
 
“I Skandinavien är det nog inte bara avunden som fungerat som en begränsande kraft, utan ett rättvisetänkande som ligger djupt förankrat. Det är dock intressant att se hur snabbt dessa krafter kan sättas ur spel, som under 1990-talet och 2000-talets början med explosionen av  fallskärmar och orimliga chefsbonusar. Ekonomismens framfart verkar ha slagit rättvise- och avundsvapnet ur händerna på människor”.

 
Jämförelsens slagskugga
“Avunden kan ses som järnförelsens slagskugga. Den andra personen har inte gjort oss något ont, men i vårt jämförande upplever vi ett underläge som får oss att reagera med avund och vrede. När vi försöker reparera
 
vår skadade självrespekt genom att förringa eller förtala den andre gräver vi inte bara en grop för andra utan en grop för oss själva. Vi blir låsta i en känsla av underläge och olust som tar bort glädjen och tillfredsställelsen i tillvaron. När vi inte kan ta upp konkurrensen eller försöka göra något positivt av jämförelsen riskerar vi att hamna i underlägsenhetens svarta hål. Det innebär ett stort misslyckande för det egna självet. J ämförelsens pris blir i dessa fall högt.” 
 
Avund i konkurrenssamhället
“I den västliga världens marknadsekonomier brukar vi tala om avtmd och konkurrens som två skilda fenomen, där avund uppfattas som något negativt medan konkurrens värderas och uppmuntras. I själva verket är de intimt sammanlänkade. Min tanke är att avunden är en direkt effekt av konkurrensen och jämförelsen. För att förstå såväl avund som konkurrens behöver vi utforska bandet mellan dem.” 
 Avund är som en samhälls farsot som går i genom hela det svenska samhället och svenska kynnet när det är som värst och många vet inte riktigt hur dem ska hantera eller uttrycka dessa  primitiva känslor konstruktivt, så det inte tar sig uttryck som ondska eller hatkampanjer,
genom att förringa eller förtala, ryktesspridning som hände i fallet med Olof Palme. Sverige hade aldrig upplevt den här sortens politiker och hade förmodligen utifån ett  Jantelagsperspektiv svårt att hantera detta eftersom han också stängde ute makteliten från inflytande, och det gjorde människor förmodligen bara arga och mer hatiska.
 
Aksel Sandemose berättelse med Jantelagen resulterar i mord
“Framför allt utövas ju Jantelagen  i riktning från Espen till John Wakefield, så kraftigt till och med att det resulterar i mord (Du skall inte skratta åt oss)” . Ett problem med den Svenska Jantelagen är; Det finns något annat att söka i Jantelagen; Jantelagen är alltså ett förbud mot att tala. I en sådan här värld blir det svårt att göra objektiva utredningar eftersom Jantelagen uppmanar människor till att inte tala, inte söka, inte leta eller att göra det man söker efter oåtkomligt. Jantelagen gör Sverige till dåligt land att göra utredningar i. Hur tar detta sig uttryck i Sverige?
Tidigare fanns jantelagen med sina budord. Idag finns den politiska korrekthetens fyra
budord: – Håll dig till den etablerade sanningen. – Tala inte om det förbjudna.
– Håll dig till PK-Iexikonet. – Helgardera med en brasklapp. Håll dig till den etablerade sanningen PK anger de diffusa gränserna för vad som är tillàtet att säga: den brett etablerade sanningen. Det intressanta är att det inte är en totalitär stats lagar utan det öppna samhället som frivilligt kontrollerar sig självt. Bryt er man mot reglerna, döms man av fikarummens och  insändarsidornas domstolar. Ingen behöver slita spö, men blickar kan också svida i ryggen. Det handlar om det sociala trycket. Om en person går emot etablissemanget så kan det uppfattas som att man sviker den svenska  politiska korrektheten och steget är nog inte särskilt långt borta att man sedan drar till med vilken anklagelse som helst; som landsförädare som ett exempel.
Om du inte gör som Svenska Staten önskar så;
 
 Vad betyder Jante, tillit, kapitalism, självkänsla och elitism i en ny globaliserad omvärld och har dem något gemensamt? Den moderna samhällsutvecklingen har inneburit att den mänskliga hjärnan under århundraden levt med en bild av världen som ett lokalt by-familj-bonde-samhälle till en värld befolkad av miljarder. Det är inget nytt att jorden är befolkad av miljarder, men evolutionens strukturer har formats av bonde- och småstadssamhället. Sandemoses tankar om Jante handlar just om detta.

Jantelagens tio budskap är en sammanställning av olika typer av normer som ger grogrunden för utstötning. Många av de mänskliga funktionerna har genom evolutionen automatiserats. Det kan omedvetet eller medvetet ta sig uttryck i att man gör skillnad på människor utifrån förmögenhetsvillkor, klasstillhörighet och härstamning. Om Jantelagen skildrar olika typer av normer som ger grogrunden för utstötning, hur kan man förebygga att en sådan utveckling bättre anpassas till en global bild av världen? Ett beteende som genom evolutionen har automatiserats och gått i arv och präglat hela den mänskliga utvecklingen är: revirtänkandet. Samma funktion existerar inom företagsvärlden och känns igen som konkurrensen som jagar nya marknadsandelar för att kunna befästa och stärka sina positioner på tillväxtmarknaden. Det är kanske den äldsta kvarleva som även existerar i modern tid.

Själva Jantelagen bygger också på att människor utövar en social kontroll över varandra och utgör en grund för social differentiering. I den tysta kulturen skall människorna anpassas för att i rädslan inte hamna i utanförskap eller utanför samhällsgruppen. Ändå är utanförskapet stort i den moderna samtiden. I takt med att det nya klassamhället växt fram så har också de sociala relationerna förändrats. Eftersom samhället förändrats så snabbt så ökar det också den geografiska rörligheten och med det följer samtidigt nya behov av enkla och tydliga koder som markerar identitet och klassgränser. I en snabbt förändrad omvärld och samtid måste individen skaffa sig andra sociala ankare dem som grannskapet och bondesamhällets kollektiv tidigare erbjöd.”

Den teknologiska utvecklingen och den nya geologiska tidsåldern med cybervärlden har möblerat om hela samhällstrukturen – från hur vi lever och tänker genom tekniken – till hur vi uppfattar världen digitalt och som ett virtuellt landskap. Även om 1800-talets samhällsomvandling då skapade en ny landskapsuppfattning och möblerade om i det sociala landskapet i vilket individer, grupper och klasser rörde sig, så förändrades det mesta i en långsam takt. Anpassningen skedde över generationer. Idag är det tvärtom – allt ska utvecklas i bredbandhastighet. Einstein uttryckte att ”allt har förändrat sig förutom vårt sätt att tänka.” Författarna Robert Ornstein och Paul Ehrlich skriver i boken ”New World, New Mind” skriver att vi måste ersätta våra gamla hjärnor med nya. Andra uttrycker det som att vi inom vissa områden fortfarande använder evolutionens stenåldershjärna (den gamla hjärnan) för att lösa nya moderna samtidsproblem. Hur bibehåller och utvecklar man tillförsikt till sig själv och andra och omvärlden i en föränderlig värld som hela tiden förändras? Jante har ingen förstärkande eller positiv bild av andra, utan formas mer av en attityd av låga förväntningar på andra som ger en grogrund för misstro. I grunden är Jantelagen en ansamling av regler, uppförandekoder och förordningar för hur människor ska bete sig och uppfatta varandra. Dess kärna är självgodhet, förtryck och andlig inskränkthet.

Nåde den som vågar avvika från dessa förordningar. “På de fastslagna möjligheterna byggde de sin moral. Den blev till lag och lagen urartade till religion. Jantelagen…//… visar oss när människorna hållits nere tillräckligt länge så övertar de själva förtrycket…//… den gamla katekesen och dess gift. Det vill säga de yngre teg, men de la ut giftet där det tordes, och där det verkade…//… alla skrek de i raseri över mycket och alla utövade de förtryck och lät förtrycket gå i arv genom århundraden…//…hur ska en varelse skaffa sig en själ i en sådan miljö, hur ska Jante kunna fostra annat än slavar…//…Jante lyckas hålla Jante nere. Det är stadens grundval. Det har blivit omöjligt för den enskilde att resa sig – det dröjer alltför länge tills han upptäcker att han kuvats, om han någonsin upptäcker det. De flesta gör det aldrig…//…så lät de dessa möjligheter bli jantegränsen, och den som ville över gränsen var en jantesvikare”.

Jante tror att alla är lika stora, men den grundläggande rädslan är att den alltid tror att alla andra är större. Jantelagens tio budskap visar hur förtrycket riktas mot individernas självkänsla. Jantelagen resulterar i att människor förtrycker varandra. Förtryckaren förtrycker för att upprätthålla sin egen självkänsla. Självkänsla hör ihop en med en tillit som kan utvecklas, förstärkas eller försvagas. Jantelagens centrala innehåll och det moderna samhället berövar individer deras känsla av personligt och moraliskt värde – ett försvagande av självkänslan och att människan inte har något att tillföra eller lära andra. Jantelagen kan liknas vid en slavmentalitet utan mänskliga rättigheter. Få människor vill i offentlighetens ljus kliva fram och försvara Jantelagen. Lika mycket avskyr den lagen som håller dem fångna i ett olidligt förtryck. Jantelagen konserverar både kraft och rädsla som annars skulle kunna användas och omvandlas till energi, hopp, mod, tillit och beslutsamhet, som krävs för att ta sig an framtidens utmaningar. I det nya samhälle som tar form är tillit inte bara en egenskap utan också en förmåga som kan utvecklas på samma sätt som medkänslan. Tillit, självkänsla och medkänsla skapar framtidstro och ger framtidshopp.

Eftersom livsvillkoren och förutsättningarna för hur livet idag formas och tar sig uttryck på ett nytt sätt, har jag försökt beskriva hur kortsiktig ekonomi, teknologi och andra sociala faktorer skapar långsamma, smygande och globala förändringar som också kan ha en inverkan på tillit, lojalitet, förtroende och självkänsla. Varje tidsepok utvecklar sin samtids ohälsa.

Edgar Borgenhammar talar om att 1900-talet kan beskrivas som tre skeden i folkhälsan. I början av 1900-talet handlade ohälsan och dåtidens sjukdomar om fattigdom, infektioner och epidemier, ofta orsakade av näringsbrist. I början av 1800-talet var 90% av arbetet förlagt till jordbruket, man bodde i oskiftade byar och i flergenerationsfamiljer.

Denna tid kan beskrivas om ”fattigdomssjukdomarnas epok”. När människan väl lagt den större fattigdomen bakom sig och utvecklats in i välfärdens tid, så utvecklas också ”vällevnadssjukdomarnas epok”, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, karies, bronkit, tumörer, belastningsskador och slitage, missbruk, magsår och stress. Från 1960-talet var endast 13% av arbetet förlagt till jordbruket, kärnfamiljen och sambo var den rådande familjestrukturen, och utvecklingen av tätorter hade tagit form. I välfärdssamhället blir livsstilen den avgörande ohälsostrukturen.

Borgenhammar förklarar att det finns nya tecken som tyder på ett tredje skede i folkhälsans utveckling kan vara på väg. Han talar om en ”tillitohälsans epok”, där orsakerna är mer sammansatta och man beskriva den som psyko-emotio-socio-somatisk ohälsa, dvs där det finns en psykologisk, en emotionell, en social och en kroppslig komponent. Från 1990-talet var bara 2% av arbetet förlagt vid jordbruket och tyngdpunkten fanns inom tjänsteområdet.

Familjestrukturen består av kärnfamilj, sambo, närbo, särbo, långbo, mångbo, kombo, snabbfamiljen och med denna utveckling har också urbaniseringen skapat storstadsområden – och med det följer det som karaktäriseras som storstadsproblem. Den kraftiga nedskärningen av jordbruket medför att allt fler människor drar sig mot stortstäderna i hopp om att förbättra sina villkor för att kunna försörja sig. Resultatet blir bostadsköer och bostadsbrist, massarbetslöshet och passiva sysselsättningar.

”Samhällsutvecklingen har inneburit att tillvaron blivit uppsplittrad i avskilda och isolerande sfärer. Uppsplittringen mellan å ena sidan arbetsliv och å andra sidan fritid och familjeliv, har betytt att förhållandet mellan människor löses upp och slås i stycken.

En mellanmänsklig fientlighet uppstår. Flertalet människor lever sålunda under ett förtryck”. Borgenhammar skriver att ”tillitohälsans epok”, kännetecknas av människors bristande förmåga att hantera livets risker och osäkerheter.

Man kan tala om tillitsbrist i flera riktningar.

För det första i förhållande till en själv, ens egen förmåga att klara av livets besvärligheter, för det andra i förhållande till medmänniskor, familj, umgänge och andra närstående. Det gäller också organisationer och system, inte minst politiska och ekonomiska. För det tredje kan man tala om brist på tillit till förmågan att finna godtagbara svar på livets grundläggande frågor: Varifrån kommer jag? Vart är jag på väg? Varför finns jag på här på jorden?

Detta grundläggande behov beskriver Spinoza i conatus; ”att eftersträva alltmer fullständig kunskap, vilket han beskriver som att vi vill förverkliga vårt sanna jag, stiga upp till alltmer allomfattande kunskap om verkligheten.”

Den nya globalisering som de senaste tjugo åren tagit form är lika ny som teknologins förändringar medfört under samma tidsperiod. Den moderna ”utvecklingens klocka” med alla dess snabba förändringar och nyheter, försöker människan anpassa sig till för att hålla jämna steg med en värld som redan försvunnit.

Det är sant att människan ska leva i nuet, men det korta i nuet, i det ”tillfälligas tid” innebär också att en nyhet eller förändring ofta är borta innan nästa redan kommit.  Det kapitalistiska maskineriet hålls i gång av ”förnyelserna”. Det är dessa ”nyheter” i konsumtionsartiklar och nya marknader som håller i gång det ekonomiska hjulet. Den senare generationen växer upp i en ny geologisk tidsålder (cybervärlden/cyberrymden) som det enda i sitt slag i evolutionen, och där den traditionella kulturen på mycket kort tid i stor omfattning ersatts av media och teknikkultur. Om inte allt, så kretsar mycket kretsar kring konsumtionslivststilen och fokus på den egna individualiseringen.

Storstadsproblemen växer, storskalighetens problem blir också med tiden mer synliga, sårbarheten och den tekniska känsligheten ökar, de sociala och miljömässiga frågorna blir allt fler. Globaliseringen för med sig att det internationella beroendet ökar; företagsflytt och företagsköpen blir fler, konkurrensen tilltar och nya koncernbildningar uppstår.

Tendensen är att konkurrensen mellan länder och regioner om industri och sysselsättning tycks hårdna. När konkurrensen inom företagen intensifieras etablerar de i grunden också ohållbara revir. Systemen i samhället har också blivit opersonligare och svårare att överblicka. Små organisationer gör social samhörighet möjlig.

De stora kan ge samma främlingskap som storstadsanonymiteten. När evolutionen accelererar eller när samhällsutvecklingen ökar hastigheten kommer den inte bara ett steg närmare framtiden, det innebär samtidigt att framtidens nya och globala förändringar, följder, konsekvenser tar sig uttryck på ett nytt sätt. I den nya globala samhällsutvecklingen samspelar och samverkar helt nya fenomen och egenskaper vi ännu har ringa förståelse att förstå.

Dessa faktorer är psykologiska, sociologiska, kulturella, geologiska (cybervärldens tidsålder), historiska, filosofiska (etiska), existentiella, ekologiska, kapitalistiska och teknologiska. Allt blir mer och mer sammanflätat med varandra som ett komplext nätverk av digitala funktioner och teknologiska tjänster. Den utveckling som idag sker kan beskrivas med orden; eftersom naturen är global så är också samhället globalt.

Forskaren Aaron Antonovsky talar om nödvändigheten av att ha en ”känsla av sammanhang”. Människor behöver tillit – en känsla att ens värld i tillfredsställande grad kan förutses, att saker och ting reder upp sig så bra som rimligen kan förväntas.

Att skapa denna tillit är kanske den viktigaste medmänskliga och politiska uppgiften ”tillitohälsans epok” behöver. Idag är människorna övergivna att umgås med tingen och sina datamaskiner i tekniksamhället. De känner sig inte ingå i något större, meningsfullt sammanhang.

Kortsiktigheten i det moderna samhället alstrar inget större ”livsbaneperspektiv” – och ju mer intensivt som den kortsiktiga sfären får dominera, desto mer går också historieskildringen och förankringen bakåt förlorad. En form av historielöshet eller frånvaro av känsla av sammanhang uppstår när dåtid, nutid och framtid inte längre uppfattas som en sammanhörande helhet.

När allt endast växer fram ur en ständig ström av NUET, kan förlusten istället bli att man saknar referenspunkter bakåt och framåt och hur dessa är sammanlänkande med historien – och istället risker utveckla det Durkheim kallar anomi och traditionslöshet.

En sammanhängande bild ger en bättre översikt eller utsiktspunkt, såväl bakåt på det som varit, och framåt, hur det skulle kunna bli bättre, mot en ny framtid och enhet. Det är genom att människan har ett beslutsunderlag och ett stort förråd av olika handlingsalternativ som den styr livet mot en riktning, som när sjömän bestämmer sin position genom att ange avstånd och riktning i förhållande till en given punkt.

Aaron Antonovsky ser människors egen livskontroll som nyckelfaktor för själslig hälsa. Den kontrollen har tre delar. För det första förmågan att förstå sin livssituation, för det andra förmåga att hantera livssituationen, för det tredje känslan att livet är meningsfullt, att ens existens har betydelse. Han använder orden begriplighet, hanterbarhet och motivation som värdefulla komponenter för att utveckla framtidstro.

Om ”fattigdomssjukdomarnas epok” och ”vällevnadssjukdomarnas epok” har sökt sina svar och kostandslösningar på sin samtids problem, hur kan man motverka och förebygga de svårigheter och hälsokostnader som kännetecknar ”tillitohälsans epok”? Om bristen på tillit utgör en del av ohälsostrukturen i tillitohälsans epok, då blir den centrala frågan hur man skapar ökad tillit i en värld där föränderligheten är det enda bestående?

Politik från igår, idag och imorgon formas på ett nytt sätt. Det är ett nytt skede i utvecklingen. Varje samtid medför att den måste finna svar, identifiera nya globala problemområden, se lösningar, våga ställa nya frågor som är relevanta till den tid människa lever i.

Den verkliga betydelsen av politikens funktion är inte det svar den ger på gamla frågor, utan de nya frågor, som politiken stimulerar mänskligheten att framställa. Globala affärer över jordens landsgränser har gjorts sedan urminnes tider. Men den moderna globaliseringen är av ett helt annat slag och omfattning.

Den nya teknologiska och geologiska tidsåldern har helt i grunden förändrat samhällsstrukturen för att göra affärer, organisera oss, skolan, lärandet, sjukvården, kulturaktiviteterna och politiken. Den påverkar hur vi lever och tänker. Tidigare tog sådana här förändringar flera generationer i anspråk, idag mindre än ett kvarts sekel.

Sådana här omfattande förändringar innebär inte bara nya förändringar, utan medför också att nya vanor som påverkar på ett nytt sätt. Det gäller att kunna väga samhällsnytta mot samhällskostnader. I en konsumtionskultur uppstår hälsoproblem också till följd av brist på insikt om vilka krafter vi som konsumenter är utsatta för.

Konsumtionslivsstilens grundbudskap är, allt kan konsumeras; varor, tjänster, värderingar, relationer, attityder, politik. Massproduktion av varor och tjänster ger form åt ”slit och släng” och överflödssamhället. Det som tilltalar är snabbkunskap, snabbmat, snabbantning, snabbäktenskap, snabbredband, snabbekonomi (omedelbara vinster), snabbpolitik (populism), snabbintressen, snabblitteratur och så vidare. Richard Sennet skriver om ekonomi och kortsiktighet att; ”Kortsiktighetsprincipen rubbar långsiktigt agerande. Luckrar upp ömsesidigt förtroende och engagemang och frikopplar viljan till handlandet…//…kortsiktighet är en princip som undergräver förtroende, lojalitet och ömsesidigt engagemang”.

”Tillitohälsans epok” handlar just om de faktorer som över tid riskerar att urholka dess betydelse. Den ekonomiska kortsiktighetsprincipen är resultatet av en reduktionistisk uppfattning om ekonomi och rationaliseringens effekter – största möjliga vinst med minsta möjliga ansträngning.

Det kapitalistiska systemet framhäver konkurrens på bekostnad av förtroende, lojalitet, tillit, solidaritet och sammanhållning. Utvecklingen i det kapitalistiska och teknologiska samhället visar att det samtidigt med framgången också uppstår förluster på andra livsområden.

Olika sociologer och författare skriver om sambandet mellan hur människors värderingar, normer och värdeskalor påverkas och förändras som ett resultat av snabb ekonomisk tillväxt (kortsiktighet) och hastig teknologisk utveckling.

Det moderna, kapitalistiska och teknologiska samhällsutvecklingen skapar i sin framgångsutveckling också en helt annan utveckling, nämligen normlöshet och anomi. Uppkomsten av normlöshet och traditionslöshet som känns igen som anomi. Normlöshet kännetecknas av en brist på tydliga normer i samhället, vilket leder till att individer känner sig otrygg – en osäkerhet som kan leda till aggressivitet.

Det kapitalistiska sättet att organisera samhället ger upphov till isolering konkurrens och splittring mellan människor som i sin tur leder till våldstendenser i samhället. Ett exempel på detta är arbetslivets organisation som framhäver konkurrens på bekostnad av solidaritet och sammanhållning. Genom kapitalismen utövas en form av våld mot samhällsmedlemmarna, ett våld som är inbyggt i samhällsvillkoren. Människan blir offer för ett strukturellt våld. De ojämlika maktförhållanden i samhället, där kapitalägarna har makten, kan framkalla aggression och våld i våra inbördes förhållanden.”

Det var Emile Durkheim som i slutet av 1800-talet utvecklade begreppet anomi. Detta begrepp har främst tolkats som normlöshet, ett slags brist på normer i samhället. Durkheim skapade sin teori om anomi mot bakgrund av att de gamla sociala organisationerna i det franska samhället förlorat sin makt- och normbildande ställning efter den franska revolutionen.

Samtidigt skedde en snabb teknisk och ekonomisk utveckling som medförde instabilitet i samhället. Om detta redan under denna utvecklingshastighet var ett problem, hur ska människan då inte påverkas av de senaste trettio årens explosionsartade utveckling, inom området ekonomi och teknologiska framsteg. Durkheims verk fångar en stark känsla av den traditionslöshet som människan idag upplever när de gamla gränsmarkeringarna långsamt suddas ut eller försvinner.

”När gamla tättvävda nätverk som familje- bygemenskaper löses upp blir det omöjligt att uppehålla traditionella normer och värdeskalor. Individen hålls då inte längre tillbaka av insnävade och kontrollerande moralregler och auktoriteter.”

Att individen inte längre hålls tillbaka av insnävade och kontrollerande moralregler och auktoriteter handlar också om den extrema individualisering som konsumtionskulturen ger upphov till. Tidigare utgjorde bygemenskapen en kollektiv uppsättning av moraliska regler, men denna funktion och betydelse har försvunnit i takt med att konsumtion och individualiseringen i allt större grad fått dominera. Samma utveckling gäller kunskapsförvärvande.

Tidigare lärde man sig för livet och av de äldres kunskap och erfarenheter. Idag har detta en mycket liten giltighet hos den yngre generationen. Förr var de sociala nätverken få och stabila. I den teknologiska utvecklingen har dem blivit många och flyktiga.  “Det gamla bondesamhällets sammanhållning och värderingar har på mycket kort tid ersatts av tekniksamhället strukturer och uppbyggnad…//… människor umgås idag mer i cybervärlden och har därför inte samma centrala kärna att samlas kring.”

Cybervärldens tillvaro påminner en del av storstadsproblematiken att man blir anonym i den stora informationsvärlden. Tilliten i den teknologiska utvecklingen ska utvecklas i de sociala nätverken när dem har blivit många och flyktiga, i stället för få och stabila som under bondesamhället.

Det gamla bondesamhället fungerade under 1800-talet mer som ett bindemedel där identiteten fanns att känna igen i den lokala gemenskapen. Idag kan man säga att denna kärna eller gemenskap i tekniksamhället med tiden har urholkats. Victor Frankl skildrar denna utveckling med orden; ”människan har under sin senare utveckling lidit en annan förlust genom att de traditioner som formade och stöddes hennes beteende nu i snabb takt försvinner.

Hon har inga några instinkter som säger henne vad hon skall göra, och hon har inga traditioner som talar om för henne vad hon bör göra.”

Man skulle kunna ställa frågan om ohälsa och otillit är ny? Människan har genom evolutionen alltid haft risk och osäkerhet som sin följeslagare, parade tillsammans med känslan av oförmåga att hantera följderna. I tidigare samhällen fanns inga försäkringar utan man fick möta och hantera motgångarna när dem kom. I det moderna samhället kretsar allt kring olika former av försäkringar.

Ändå finns det inga system som skänker några fulla garantier mot svårigheter och motgångar. Tillitohälsan är inget nyss tillkommet, men den har antagit nya former och inslagen är nya och mer synbara. Den har sina likheter med miljöproblemen, den globala uppvärmningen och klimathotet; de existerar, blir mer synliga, kännbara och kostsamma ju längre tid som går utan att de förebyggs med kunskap och ny insikt.

Tillit och förtroende är något som måste underhållas.  Det heter som bekant att ”rost aldrig tar semester”, lika lite som evolutionen eller naturen tar ledigt. Den är ständigt online som tekniken eller att Guds kvarnar mal långsamt.

Det moderna samhället har av vissa samhällsvetare beskrivits som ett risksamhälle. De risker människor konfronteras med är dels relaterande till globaliseringsprocessen och kärnvapenhotet, dels till mer existentiella och personliga problem.

Giddens skriver att; människor utvecklar olika strategier för att hantera dessa olika typer av hot och risker. Tillit blir nödvändigt som en typ av emotionellt vaccin mot existentiell ångest; ett skydd mot framtida hot och faror vilket möjliggör för att individen att – oavsett vilka svårigheter han eller hon hamnar i – upprätthålla hopp och mod.

Bristande självtillit, brist på förtroende för andra och brist på möjligheten att finna godtagbara svar på de existentiella frågorna är inte något som bara gäller vår tid.

Anthony Giddens ”diskuterar i sina senare böcker sådana aspekter av det moderna västerländska samhället som tex institutionella förändringar, tillit till experter, riskprofiler, existentiella problem, ätstörningar, narcissism, utopier och politik. I dessa diskussioner av moderniteten berör Giddens många av det västerländska samhällets centrala problem, men han är i lika stor utsträckning intresserad av förändringar i relationen mellan det lokala och globala. 

Han skriver att det inte endast är utvecklingen av penningekonomin som bidrar till att ”lyfta ut” sociala relationer från deras specifika sammanhang utan även om utvecklandet av expertsystem. Människor har ofta en begränsad kunskap om många av de tekniska hjälpmedel som underlättar deras vardagsliv.

Trots detta hyser de en tilltro till att olika typer av experter kan hantera och kontrollera den teknologi som behövs för att få ett modernt samhälle att fungera. Giddens ställer den postmoderna, maktlösa och diskursivt definierade människan, mot den senmoderna, reflexiva och handlade människan.”

Giddens intresse av de förändringar som sker i relationen mellan det lokala och globala är intressanta. Stor del av den utveckling som tidigare tagit generationer att genomföra sker idag mycket hastigare. Den reflexiva och handlade människan vill förstå sin omvärld.

Den granskar och reflekterar över innebörden av förändringar, utforskar lämpliga alternativ, kommer kanske fram till en ny ståndpunkt, finner vägledning av sitt reflekterande som den handlande människan Giddens talar om. Andra har inte tid med reflekterande och låter i stället experterna visa vägen.

Det är enkelt och bekvämt och tar inte så mycket tid anspråk från annat. Vilket alternativ man föredrar väljer människan själv. Ibland sker denna utveckling i en växelverkan mellan att människan vill bevara sitt oberoende och sin självständighet och vara beroende av experten.

I alla tider fram till idag har människan haft sin tillit och förmåga kopplad till det muskelarbete som den produktiva kroppen genom dagliga ansträngningar utfört, till att idag gått från muskelkraft till hjärnkraft och datorkraft inom många yrkesområden. Mycket muskelarbete har blivit till förståndets eller tankens arbete i det digitala samhället.

”Den nya formen för löpande band arbete bygger i stället på studium av arbetstiden och tankens rörelser: idag och i det digitala samhället – är det förståndets arbete, som gäller och ska styras och behärskas maximalt”. Denna process brukar kallas för taylorisering av arbetet. Tidigare räckte det man lärde sig livet ut, idag kräver särskilt teknikbaserade yrkena ständiga yrkesuppdateringar och fortbildning på ett nytt sätt.

Det ständiga uppdateringsbehovet möts av människans behov av att finna trygghet i sin kunskap, vanor och rutiner. Dessa snabba förändringar sker ibland med en sådan hastighet att dem knappt hinner bli socialt förankrade innan nästa förändring kommer.

Det har skett en förskjutning från innervärlden till yttervärlden, där den inre kompassen hade en samlande medelpunkt att utgå ifrån – ett eget centrum – där människovärdighet utgjorde den centrala medelpunkten. I konsumtionskulturen har utvecklingen kommit att handla om mer utåtriktade aktiviteter i en yttre verklighet, där utgångspunkten i stället har blivit många splittrade tankar och fragmentiserade idéer.

Många nya faktorer visar att människan får möta och anpassa sig till omvärlden på ett nytt på flera områden. Teknikspecialiseringen formar ett expertsamhälle där många yrkesgrupper består av ett fåtal specialister och experter med de rätta kunskaperna.

Tayloriseringen innebär att människan arbetar med kunskap på ett nytt sätt – muskelkraft har blivit hjärnkraft och datorkraft.

Konsumeringen – innebär att allt kan konsumeras och att allt kan konsumentstyras i ett socialt utåtriktat liv.

Socialiseringen sker också på ett nytt sätt. Både arbetsliv och fritid innebär att allt fler kontakter sker med automater i matbutiker, arbetslivet med maskiner, kontakter med myndigheter sker genom att man ”knappar” sig fram, på fritiden talar dataskärmar med dataskärmar.

Massmedialisering av information, där massmedia oavbrutet informerar om olyckor och katastrofer.  Vi ser allt mer av världen sår men förstår kanske allt mindre av tillvarons gåtor. Tillgången till informationsutbudet och nyheter är idag oändligt och sociala flödet är alltid online. Olika realityprogram har nått framgång därför att den förmedlar verkligheten spontant och direkt som den är.

Globaliseringen för med sig att människan genom konsumtion och massmedia idag får möta och hantera bilden av verkligheten på ett nytt sätt än tidigare. Vissa menar att denna utveckling innebär en avhumanisering av mänskliga färdigheter och förmågor som handlar om tillit och medkänsla eftersom kontakten mellan människa till människa minskar.

Henri Bergson skildrade utvecklingen med orden ”själslig mekanisering” och filosofen Nietzsche beskrev att utvecklingen var på väg mot en ”maskinalisering av mänskligheten”.

Abraham Maslow påpekar i sin analys av de mänskliga behovens hierarki att det kan vara så, att ju fler behov för livets uppehälle som tillgodoses, desto mer fokuseras intresset på subtilare frågor.

När väl de fysiologiska behoven och behovet av yttre trygghet har tillgodosetts blir andra behov aktuella. De kan gälla samhörighet, bekräftelse och inre utveckling. Maslows teori kan bidra till förståelse för tillitsbristen som ett växande problem i vår tid.

”Okunskap hos den enskilde i förening med profithungrig marknadsföring av diskutabla varor och tjänster påverkar möjligheterna att bevara hälsan.”

Att vara fångad av nuet kan vara lika utvecklande och befriande, som det också kan vara begränsande och inskränkande på friheten.

Konsumtionskulturen uppmanar människan att ständigt och ihärdigt söka efter ”förnyelserna” och ”nyheterna”. Konsumtionslivsstilen kräver att det ständigt blir nya tag, där blicken fästs mot framtiden och alla de ”revolutionerande nyheterna”.

Den moderna utvecklingen tycks visa på tre vägar. ”Elitism” – att socialingenjören tar vara på individens demokratiska rättigheter och skapar möjligheterna till självförverkligandet. Det andra är att man får sätta sin tillit till ”etatism”, dvs säga att den (goda staten) bidrar till att skapa förutsättningar som gynnar det egna livets utvecklingsmöjligheter.

När de två första alternativen inte i tillräcklig stor utsträckning uppfylls, ökar i stället intresset för snabba och tillfälliga lösningar som finns att känna igen hos ”populismen”- ett okritiskt förhållningssätt till de idéer som framförs eller presenteras.

Elitism hör ihop med att det är socialingenjören och vetenskapens förmåga som ska styra allt rätt. Teknokrati bygger också på tanken att de som har den bästa vetenskapligt bästa kunskapen, utan att vara politiker, ska ha den politiska makten i en stat.

Även om teknokrati är en hypotetisk statsform så innebär den att vetenskapen ska ha kontroll över allt beslutsfattande. Forskare, ingenjörer och tekniker som har kunskap, kompetens eller färdigheter att ska komponera styrande organ, i stället för politiker, affärsmän och ekonomer.

Kombinationen av scientism och elitism innebär eller ger en herre som brukar kallas socialingenjör, en man hyser tillit till vetenskapens förmåga att styra allt till rätta och anser att det goda samhället alltid kan administreras fram. Men det förutsätter också förändringar kring både människo- och samhällssyn.

Scientisten har en elitistisk människosyn som grundar sig på att experterna bör styra. Den aktuella frågan blir; om det är möjligt att få ihop en scientistisk position med en ”demokratisk anda”. Det stannar förmodligen vid att scientisten blir elitistisk i sin scientism.

Den bärande ståndpunkten hos den vetenskapsman som ser sin uppgift att inte bara förklara världen utan att också förändra den, blir således ganska oundvikligen representant för en elitistisk människosyn. Han ser inte människan som antingen ett passivt objekt eller ett aktivt subjekt. Han agerar utifrån en människosyn där han ser; ”ett fåtal människor – lagstiftare, lärare, författare med sociala ideal – som mycket aktiva subjekt och många människor – massorna – som mycket passiva”.

Ett annat sätt att beskriva teknokrati är som en social design som strävar efter en resursbalans för ett kretsloppssamhälle baserat på att tekniska lösningar.

Det var Howards Scott som 1933 grundade den sociala designen och menade att den kontinentala maskinparken skall administreras av ingenjörer som är specialiserade inom sina områden.

Systemet vilar på medborgarlön i form av energikrediter. Detta innebär att invånarna i en teknokrati garanteras ett grundläggande välstånd liksom en betydligt högre ledighet än idag, enligt teknokraterna. Om maskinerna blir allt fler och de vanliga arbetarna färre kanske sextimmarsdagar inte är helt främmande inom den närmsta framtiden. Tidigare rådde underskott på arbetskraft och överskott på energi.

Nu är det precis tvärtom. En del tror därför att människan i en senare framtid kommer arbeta högst fyra timmar om dagen eftersom maskineffektiviteten ständigt förbättras – och på grund av att resurserna minskar och jordens befolkning ökar. En sådan här utveckling framkallar nya tankar på problemlösning. Det i sin tur kräver en helt ny inställning, omprioritering och uppfattning kring hur framtiden kan formas långsiktigt och hållbart för även kommande generationer.