Detta fick människan; Bilderberg-gruppens roll: en kartell som ersätter det demokratiska samhället

Existentialistiskt orienterade författare som Albert Camus såg Kafka som en själsfrände som fångat det absurda i tillvaron. Att som mänsklig individ ge uttryck åt den ”upp och nedvända världen” har många andra gjort.

Världspolitik, världsekonomi, maktimperium bygger på ingående i hemliga karteller.

Världspolitik, världsekonomi, maktimperium bygger på ingående i hemliga karteller.

Den dolda världsagendan. Världens styrs av en hemlig samhällselit och en konfliktplanering. Men den är inte hemlig längre utan nu har dessa ledare avslöjat den dolda planen och den dolda agendan redan började med 1776 med Freemason bildades och som EU:s alla ledare sedan 1954 arbetat för; NEW WORLD ORDER.

Maktstrategin har dem förklarat med orden; Order out of chaos. Världens situation kan inte förklaras mer koncentrerat och kortfattat än så. Krig och katastrofer har blivit resultatet av att man med den dolda politiken skapar kaos och ställer olika länder och nationer mot varandra genom manipulation och lögner. Världspolitikens konfliktutveckling för en ny världsordning (NWO).

Konflikten är inte till för att lösas utan för att styra världen

Man talar vackert om fred och ändå säljer man mer krigsmaterial än någonsin och idag utkämpas fler krig än något århundrade.

Genom begreppet ”order out of chaos”, så innebär det två saker; krig och katastrofer blir till cynisk vinstgirighet och ett behov av att låna mer pengar bankerna, samt att bankernas cyniska kapitalism är beroende av att det hela tiden finns ett behov, och denna cykliska förnyelse innebär att skuldsätta länder till fattigdom, protester, och ur kaoset växer order out of chaos fram,  kontroll genom skapandet av kaos och fattigdom. Dem rika och förmögna styr och kontrollerar hur världen ska utvecklas, medan det vanliga folket får leka demokrati och spela monopol på låtsas under tiden, i tron att dem egentligen får vara med att påverka.

Konfliktplanering bringar till de korrupta vinster, makt och kontroll över framtiden. Krig, revolution och katastrofer är en lönsam affär i katstrofkapitalismen

Krig är extremt lönsamma för centralbankerna eftersom det tvingar regeringar att ytterligare låna förutom pengar mot ränta. Statssekreterare William Jennings Bryan skrev:

”den stora bankens intressen var djupt intresserade av världskrig på grund av de stora möjligheter till stora vinster.”

1% ränta alstrar enorma summor. 138 biljoner USD. Räntorna slukar det som skulle gagnat samhället men som nu göder finanseliten och skuldsätter nationerna. Det var detta president Lincoln insåg och försökte förändra. Här finns de välfyllda bonusarna. Bankens intresse söker en stor utlåning för att få höga ränteintäkter och provisioner genom ständig skuldsättning. Utan nationell räntepolitik och egen finansiell reglering fråntas slutligen den nationella och demokratiska friheten. Samhället och privatbanker står i konflikt med varandra. Bankerna tar till slut över jordens tillgångar.

Rothschild äger alla centralbanker i hela världen utom tre – Kuba, Iran och Nordkorea.

Plutokrati (gr., “de rikas välde”) är ett statsskick där den politiska makten fördelas efter förmögenhet eller inkomst. I de mest utpräglade plutokratierna låg hela makten hos köpmannaklassen.

Familjen Wallenbergs har stort inflytande i svenskt näringsliv och kontrollerar indirekt en tredjedel av Sveriges BNP

Den demokrati som ska utgå från folket är bara en dålig dröm, en dålig vision eller dålig illusion som inte stämmer  överens med hur verklighetens politik bestäms och fungerar i verkligheten idag. Svenska politiker och företagschefer bjuds in för att sedan propagera för Bilderberger politik.

Urval av svenska deltagare i Bilderbergergruppen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bilderberggruppen

New World Order består av mängder av hemliga nätverk där samhällets maktelit träffas. Bilderberger Group, Illuminati, Freemasonry, European Round Table, Crypto Jesuitorder, Romersk-katolska kyrkan, The Committee of 300, Skull and Bones och listan bara fortsätter.

Man får ställa frågan så här; vad fick människorna i samhället istället för ökad mer inflytande och mer öppen demokrati med insyn? 10 hemliga politiska sällskap utan insyn för andra, exklusiva klubbar och brödraskap för dem med inflytande, media är inte inbjudna att delta eller rapportera om deras möten, vad som diskuterades eller vilka planer man gjort upp framtiden. Man kallar dessa Bilderberger möten för privata istället för hemliga.

Den demokratiska öppenheten är helt som bortblåst och detsamma gäller makten att påverka politikens innehåll som samhällsmedborgare.

Enligt styrkommitténs regler:

“De inbjudna gästerna måste komma ensamma; Inga fruar, flickvänner, män eller pojkvänner. Personliga assistenter (som betyder säkerhet, bodyguards, CIA eller andra hemliga serviceskyddare) kan inte delta i konferensen och måste äta i en separat hall.  Gästerna är uttryckligen förbjudna att ge intervjuer till journalister “eller avslöja allt som händer i möten.

Får man känslan av att detta är en demokratisk och öppen process eller en dold agenda?

“Gästerna är uttryckligen förbjudna att ge intervjuer till journalister “eller avslöja allt som händer i möten.”

En ny världsordning utan medelklass, bara “härskare och tjänare (serfs)” och naturligtvis ingen demokrati;

– “ett nollväxtsamhälle” utan välstånd eller framsteg, bara större rikedom och makt för härskarna.

Detta fick människan; Bilderberg-gruppens roll: en kartell som ersätter det demokratiska samhället

Topp tio hemliga sällskap

Topp 10 hemliga sällskap, tankesmedjor, exklusiva klubbar, policy-planeringen grupper och brödraskap som varje konspiration teoretikers lek bör känna till och lite fakta bakom dem.

  1. Bilderberg Group
    2. Illuminati
    3. Skull and Bones
    4. Council on Foreign Relations
    5. Trilateral Commission
    6. Priory of Sion
    7. Bohemian Grove
    8. Freemasonry
    9. Committee of 300
    10. Knights Templar

 

Frihet ersattes också av detta;

 

Tidigare tänkare, filosofer och politiker skulle förmodligen vända sig i graven om dem såg hur samhället idag har utvecklats till. Allt kallas för saker som det egentligen inte är. Allt kan idag placeras under den finare kategorin demokrati. Det finns mer elitism och expertsamhälle, aristokrati, meritokrati och teknokrati än i någon tidigare i demokrati, och man talar väl om sin öppenhet och framtidens demokrati som en kosmopolitisk demokrati, där människan ska ses och behandlas som en världsmedborgare med samma och lika rättigheter och där den nya universaliteten ska få utgöra en framtidsvision om hur framtidens samhällen ska utvecklas. Ändå bygger man murar och stänger ute människor i nöd och flykt.

Man talar vackert om fred och ändå säljer man mer krigsmaterial än någonsin och idag utkämpas fler krig än något århundrade. Man talar om vikten av yttrandefrihet som en grundpelare i västerländska demokratier, men alla som genom yttrandefriheten protesterar mot  kapitalismens konsekvenser i västvärlden betraktas som en samhällsfiende och måste brytas ner till ingenting och allra helst elimineras, och om det inte sker framgångsrikt så vidtas alla andra psykologiska våldsmetoder som existerar som att dagligen trakassera, förfölja, förtrycka, skapa allehanda aktiviteter som medvetet syftar till att skada en samhällsmedborgare och som ett yttersta försök att bryta ner en människa

I Sverige har människor börjat uppträda precis som teknikens Big Brother zombies. Man skulle också kunna illustrera det med;

Människor uppträder som om dem bodde på en “Prison Planet” eller “Prison Island, där alla vandrar omkring i sin paranoida tillvaro likt vargen när den smyger omkring som om dem arbetade för polisstatens gestapo. Eller som boktiteln;  Sverige – en sluten anstalt. Nej, Sverige är ingen trevlig plats med denna vargflock smygandes omkring en med sin paranoida övervakningshjärna.

Bilderberg-gruppens roll: en kartell som ersätter det demokratiska samhället

Mötena på prins Bernhards hotell Bilderberg skildras som privata möten för att de inte ska få stämpeln som hemliga.

 

“The True Story of the Bilderberg Group” and What They May Be Planning Now

Ekvationen går inte längre ihop, världens resurser räcker helt enkelt inte till för en så hög levnadsstandard åt alla och en ständigt växande befolkningsökning. Fler människor ska dela på mindre. Det blir konsekvensen när resurstillgångarna minskar fortare än någonsin eftersom det är fler människor som förbrukar dem – och det blir allt fler människor som ska dela på mindre. Det är en del av den moderna människans grundproblem – att den stora befolkningsexplosionen i världen över – leder till större konkurrens om resurserna.

Denna utveckling beskrivs på olika sätt av människor som; bostadskrisen – miljökrisen – oljekrisen – hotet om livsmedelskrisen – tecknen på en kommande en kommande hälsokris. På andra håll beskriver man samma process men där ordet ”kris” har blivit en ”brist” bostadsbrist – miljöbrist – olje- och energibrist, livsmedelsbrist och hälsobrister.

”Bristen” blir i den evolutionära utvecklingen ett mer sant faktum när fler människor ska dela på mindre resurser. Egentligen finns det inget ekonomiskt problem, utan krisens eller bristens orsaker är snarare ett moraliskt tillämpningsproblem. Bristen blir mer synbar och kännbar när de största resurserna och rikedomarna fördelas eller koncentreras hos endast en procentuellt liten del av den rika befolkningen.

Det är inte ekonomin som är problemet, utan att det saknas en ”moralisk bas” för hur resurserna, tillgångarna och möjligheter kan fördelas mer rättvist i samhället eller göras tillgängliga för allt fler. En moralisk bas innebär en ny etisk grund, som inte handlar så mycket om att det behövs så många nya uppfinningar, utan om en utveckling och tillämpning av människans högre etiska och moraliska förmågor.

Kapitalismen har trots sina stora framgångar inte löst bostadsbrister, ekonomiska orättvisor, minskade klyftor, fattigdom, svält eller krig. Hur stora ingrepp och hur mycket mer modernitet tål naturen? Innebär moderniteten också följande; att ju längre bort människan kommer från sin kontakt med naturen så ökar också alienationen. Främlingskapet bidrar till att människan känner sig avskuren och avskärmad från sin naturliga kontakt och harmoni med allt levande. Om individen avskärmas från att kunna ge uttryck åt sina reaktioner och respons av hur verkligheten är beskaffad, sker det till priset av ökad irrationalitet i tanke och handling.

Samtiden har genom reduktionsprocessen gjorts primitiv. Man har skapat en förenklad version av världen. Allting blir kristallklart när man har reducerat verkligheten till – en enda – av tusen aspekter. Man vet vad man skall göra – vad som helst som ger vinst; man vet vad man skall undvika – allt som minskar vinsten eller leder till förlust.

Rationaliseringsprocessens nedskärningar och effektiviseringar bara intensifieras och tilltar på alla plan och livets områden. Idag heter det nya kapitalet kompetens och kompetens kan flytta och det är precis vad som sker idag när företag och verksamheter förläggs i andra länder där lönekostnaderna är lägre. I framtiden tror man att hela 90% av alla arbetena kommer att finnas inom tjänste- och kunskapssektorn – och det innebär att en mycket större andel av jobben kan flyttas.

Dagens informationsteknologi medför att kompetens, kunskap, information har blivit flyttbara resurser i en global mening. Det innebär att många jobb därför kan flyttas till länder där löneläget är sämre och vinsterna kan bli större. Men det får också konsekvenser för välfärden och demokratin på sikt. Den ökade och allt intensivare rationaliseringen medför att människor tvingas skaffa sig nya arbeten, kanske flytta till jobben, omskola sig, drabbas av uppsägningar, permitteringar och företagsnedläggningar eller att företagen flyttar utomlands. I denna utveckling är det inte längre människan som är i centrum för hennes mål och ambitioner, utan det är ekonomin som är centrum för sina egenintressen.

Teknikutvecklingen medför att det är möjligt att tjäna mer pengar med en mindre personalstyrka. Noorena Hertz skriver i boken ”Det tysta övertagandet” att: ”medan de 500 största multinationella företagen i världen sjudubblat sin omsättning har det totala anställda i dess företag praktiskt taget legat stilla på samma nivå sedan början av 1970- talet.” Och under tiden har jordens befolkning ökat med en miljard människor bara de senaste fjorton åren.

Det visar att ”kunskapsekonomin” kräver mindre arbetskraft.

Samtidigt som rationaliseringarna fortsätter och befolkningsmängden ökar, så blir dem vanliga ”arbetarna” allt färre och experterna blir allt fler. Dessa experter är fackutbildade arbetare, funktionärer, vetenskapsmän eller tekniker med särskilt kunnande, dvs har mer kunskaper än dem flesta beträffande ett särskilt område eller en teknik. ”Kvar för att konstruera, styra, reparera maskinerna blir bara specialisterna och experterna eftersom de är dem enda som har de rätta fackkunskaperna.” Det ger form åt dagens allt mer specialiserade expertsamhälle.

Idag sker något nytt i utvecklingen; expertsamhället och specialiseringens kunskaper ökar. Kraven på mer avancerad utbildning ökar och trösklarna för jobben höjs. Det ger form åt det specialist och expertsamhälle som håller på att skapas. Följer man naturvetenskapens mekanisering och automatisering så pekar all utveckling mot ”det som driver sig själv”. Denna utveckling intensifieras allt mer och fortare än någonsin – och inför dessa snabba förändringar påverkas också människan i detta sammanhang mer påtagligt och intensivt och mer direkt.

Naturvetenskapens outtalade experiment och projekt har av många tidigare beskrivits som det naturvetenskapliga maskineriet, men vad innebär det egentligen för människan, samhället och demokratin? En bättre och mer tydliggörande beskrivning av det naturvetenskapliga maskineriet är:

“Det som driver sig själv”.

Den nya teknikutvecklingen med dess rationaliseringar och effektivitet handlar till stora delar om att göra allt så självgående som möjligt genom att automatisera och mekanisera allt genom tekniken – enligt principen ”det som driver sig själv”. Naturvetenskapens maskineri ”som driver sig självt”, innebär också nya problem med lönearbetet, eftersom maskinerna i allt större utsträckning kan undvara arbetare och ersätta dem med maskiner.

Expertsamhället skapar också ett större utanförskap än tidigare eftersom specialisterna är dem enda som har de rätta fackkunskaperna för att laga och reparera teknik, maskiner och robotar.

Det som sker i dagens samtid är att “det som driver sig själv” är en form av ”själsliga mekanisering” och ”maskinalisering av mänskligheten”. Resultatet av denna mekanisering och automatisering i kunskapssamhället kan också innebära att människor som inte hinner tillgodogöra sig ny kunskap tillräckligt snabbt riskerar att bli ”knownots”, dvs personer som står utanför kunskapssamhället. Andra som ensidigt låter sig formas efter prestationssamhällets ideal, kan bli känslomässiga analfabeter. När kontakt ansikte mot ansikte ersätts av kontakt med datorer, automater och robotar finns risk för att ”elektroniska eremiter” eller ”Aniaramänniskor” skapas.

Denna utveckling är inget som kommer att avta utan snarare intensifieras och omfatta och beröra fler livsområden i vardagen. När kontakt ansikte mot ansikte ersätts av kontakt med datorer, automater och robotar kommer människan att påverkas och det kommer att påverka de mänskliga relationerna och samhällsfunktionerna i en mycket större omfattning än man tror.

Ett tydligt exempel på detta är att papperstidningen har blivit elektronisk genom den digitala tekniken. Men vad händer med yrkesfärdigheter om teknologin i framtiden och större omfattning ersätter den vanliga arbetaren och det praktiska utövandet med en elektronisk tjänst, där maskiner och intelligent programvara utifrån färdiginställda områden och intressen istället automatiskt samlar in fakta från cybervärlden och skriver artiklar eller rentav skriver hela elektroniska böcker? Denna utveckling är fullt möjlig på samma sätt som det prövas och experimenteras med den förarlösa bilen idag.

Utvecklingen går mer och mer mot att vi möts av automater och maskiner i form av självbetjäningsfunktioner i matvarubutiken och bankärenden sköts genom tekniken, vardagen fylls med fler betalautomater och elektroniska rösttjänster i våra kontakter med företag, institutioner och myndigheter. Den mänskliga kontakten minskar alltmer. Brevbärare försvinner helt inom 10-15 års period där posten istället skickas digitalt. Kontanta pengar försvinner alltmer. Steg för steg påverkas alltfler yrkesgrupper. ”Själva syftet med är att med teknikens hjälp rationalisera och effektivisera fabriks- och kontorsarbetet. I dagens samhälle har robotar och självstyrande maskiner tagit över många tunga och monotona industrijobb. Administrativa sysslor, som tidigare krävde mycket kontorspersonal har kunnat förenklas eller avskaffas helt med hjälp av datorn. Informationsteknologins intåg på arbetsplatserna har gjort att hela yrkeskårer försvunnit eller minskat kraftigt. Det gäller yrken typografer, bilbyggare, växeltelefonister, banktjänstemän, lönekontorister och sekreterare. Bara under 1990-talet har 80 000 sekreterarjobb – ett av dem vanligaste kvinnoyrkena – försvunnit.

”I en tid med ständiga förändringar och där kunskap snabbt blir föråldrad, är utbildningen inte längre något som man tillägnar sig i ungdomen i tron att den skall räcka livet ut. Många utför idag arbetsuppgifter som inte fanns när dem gick i skolan. Och den kommer att vara ännu flera i morgon. Ingen vet egentligen vilka nya arbetsuppgifter som kommer att vara eftertraktade om tio år, än mindre vilken kunskap och kompetens de kommer att kräva. Förr varade en yrkeskarriär hela livet. Det man en gång hade lärt i skolan räckte oftast fram till pensionsdagen. Men i framtiden måste vi räkna med ett rörligare arbetsliv.

Enligt framtidsbedömmare kommer vi att ställas inför sex, sju olika karriärer under yrkeslivet, där var och en kräver nya färdigheter, nya attityder och nya värden. Detta ställer krav på en annan form av utbildning än vad vi hittills varit vana vid – ett livslångt lärande. Det handlar inte om att kunna rabbla en massa bokkunskap. Viktigare är istället att lära sig att lära, dvs utveckla förmågan att ta till sig nya kunskaper och färdigheter.” Hela utvecklingen med det som driver sig själv skulle kunna sammanfattas med orden:

”Dagens informationsteknologi sprids fortare än någon annan tidigare teknik. Det gör att samhället får allt kortare tid att skapa ersättningsjobb och utbilda folk i eventuella nya yrken”. Tidigare räckte det man lärde sig livet ut, idag kräver särskilt teknikbaserade yrkena ständiga yrkesuppdateringar och fortbildning på ett nytt sätt. Tidigare rådde underskott på arbetskraft och överskott på energi. Nu är det precis tvärtom. Idag märks det på att det ofta är flera hundra sökande till en och samma tjänst. Det skvallrar en del om att trots alla fantastiska uppfinningar och innovationer, som skulle kunna minska lidandet i världen och öka välståndet istället tycks skapa fler problem än lösningar.

Människan har skapat en så effektiv samhällsapparat att arbetstillfällen rationaliseras bort. Nyheterna fylls regelbundet med rubriker om nedskärningar och sällan om hur det skapas tusentals nya jobbtillfällen.

Den nya teknologin tvingar på mänskligheten förändringar med en sådan hastighet som den mänskliga hjärnan och organismen är dåligt utrustad att klara av. Det är inte helt självklart att den mänskliga hjärnan är utrustad för att klara av hur snabba samhällsförändringar som helst. Det är inte särskilt lång tid som människan gått från att bruka kroppen som muskelkraft i flera tusen år till att under de senaste tjugo åren bruka mer hjärnkraft eller datorkraft som människan gör i tekniksamhället. Kunskap och kompetens har i större utsträckning flyttat från kroppen till hjärnan.

Hela framväxten av det teknologiska samhället kan betraktas som en ”global brain”, en världsomfattande elektronisk hjärna. En del talar om denna utveckling som artificiell intelligens (AI).

Flera grekiska myter vittnar om vad människan drömmer om att kunna uträtta med hjälp av teknologin och vittnar också om den människosyn som vid skilda tider har varit den tekniska utvecklingens drivkraft. Prometeus försökte stjäla elden från gudarna, det vill säga han drömde om en teknik för att behärska elden, Ikaros drömde om att flyga i världsrymden. Kung Pygmalion ville göra en kvinnostaty till en levande människa. Det vilar något både skrämmande och lockande med teknologi och i synnerhet med framställandet av robotar. Denna ide om det farliga hos teknologin har människor först under detta århundrade fått upp ögonen inför.

I novellsamlingen I, Robot från 1941 – endast ett par år efter att Turings uppfinning av principerna för den digitala datorn – skildrar Isaac Asimo konstgjorda väsen med ”postroniska” hjärnor som har fått en moral inprogrammerad vilken kräver hänsyn och lydnad gentemot människor. Drömmen om att kunna skapa en tänkande maskin och “det som driver sig själv” existerar uppenbarligen. Det naturvetenskapliga projektet skulle också kunna beskrivas som en strävan att utveckla den “fullkomliga mekaniken”, snarare än den “fullkomliga människan”.

När man sedan tänker på detta och funderar ett kort ögonblick blir man inte särskilt förvånad varför naturvetenskapen uttalat att människan saknar den fria viljan, när den är i full färd med att utveckla “det som driver sig själv” genom automatisering och mekanisering. Rationalisering grundprincip bygger på detta; att göra största möjliga vinst till minsta möjliga kostnad.

Slutresultatet av dagens hårdnande rationalisering av hela tillvaron i enlighet med en ekonomisk – teknologisk grundprincip tycks bli en i stor skala ökande irrationalitet och osäkerhet. Rationalitetens irrationalitet – är också olyckligt en källa till nytt främlingskap – en form av Kafka-liknande labyrinter som snarare förvrängde och nonchalerade medborgarnas behov än de tog hänsyn till dem.

Rationaliseringens uppenbara biverkningar heter olust, likgiltighet, främlingskap och alienation. Men det får också konsekvenser för välfärden som demokratin på sikt. Den ökade och allt intensivare rationaliseringen medför att människor tvingas skaffa sig nya arbeten, kanske flytta till jobben, omskola sig, drabbas av uppsägningar, permitteringar och företagsnedläggningar eller att företagen flyttar utomlands där lönerna är lägre – och i denna utveckling är det inte längre människan som är i centrum för hennes mål och ambitioner, utan det är ekonomin som är centrum för sina egenintressen. I denna absurda utveckling kommer människan att betona nödvändigheten av hopp, nyskapande, nytänkande för att åter väcka upp tron på humanitet och solidaritet.

Vetenskapen som gjort anspråk på att företräda den moderna människan får snart kliva fram och förklara sitt vetande över varför samtidsförvirringen och de sociala klyftorna bara tycks öka. Ännu har den inte med tydlighet pekat på en framtidsväg, som visat sig gångbar och gälla lika för alla människor i samhället.

Ekonomen E. F Schumacher kallar dagens ekonomiska utveckling för ”monsterekonomier och gigantism”. Den naturliga utvecklingen kan tyckas att de människor eller företag som redan ekonomiskt lyckats också får bidra mest. När blir rationaliseringar kontraproduktiva för samhället, demokratin och människan i det system som innebär att den rationaliseringsvinst man uppnår på ett område istället leder till en förlust, försämring, brist, frånvaro på ett annat område?

Det pådrivande motto är hela tiden; mer arbete ska utföras på kortaste möjliga tid och till minsta möjliga kostnad. Det började inom industrin, sedan blev det näringslivet i allt större utsträckning, därefter mänskliga funktioner som påverkan, ansvar, initiativ, personlig utveckling inom arbetslivet, för att sedan också börja gälla viktiga sociala och samhällsbärande funktioner. Vad händer och hur påverkas demokratin av denna utveckling. Vad händer med tilliten i ett samhälle som ständigt förändras?

Bengt Nerman skriver om vägen från demokratin; ”vi är på väg i allt snabbare takt bort från demokratin. Inte bara från de ideal vi bekänner oss till utan också från den förverkligade demokratin, som står på trygghetens, eller som den också kallas välfärdens grund”.

Hur stora ingrepp och hur mycket mer modernitet tål naturen?

Ekonomins rationaliseringar och profitjakt smittar av sig från det ena området till det andra.

Skolan och utbildningsväsendet är inte förskonade från denna rationaliseringsprocess; mer/fler/större klasser ska utbildas till minsta möjliga kostnad mer färre lärare. Principen är enkel: skolan har blivit till stora examensfabriker enligt löpande bandet principen.

Den teknologiska rationaliteten undergräver också sitt eget demokratiska löfte, att alla ska lovas en utbildning som tar vara på varje individs individuella potential, att se varje människa som originell och unik. Teknologisk rationalitet innebär istället det motsatta, dvs att allt görs så likformigt som möjligt, att alla behandlas och betraktas med svepande generaliseringar, eller likformigt enligt naturvetenskapens kategoriseringar av människor.

Brukar man människor som ting berövar dem namnet människa.

Sedan fortsätter denna avhumaniserande utveckling och behandling av människan på område efter område. Hälso- och sjukvården är drabbade av samma rationaliseringsprocess; fler läkarbesök ska avklaras på kortaste möjliga tid enligt löpande bandet principen. Allt ska tidsbestämmas ungefär som om människor vore ting med fabrikationsfel. Läkeprocesser och rehabiliteringar ska tidsbestämmas. Försäkringssystem och trygghetssystem ska tidsbegränsas. Känslor rationaliseras billigast bort med piller.

”Om en individ avskärmar sig från en hel rad i grunden mänskliga känslor och sinnestillstånd – såsom fruktan, medkänsla, skuld och skam – gör han också något med bilden av sig själv. Att bli förhärdad, ointresserad inför mänskligt lidande, immun mot all annan hänsyn än att fungera effektivt, kan leda till att man anser sig själv som inte längre varande i besittning av just de kvalitéer som en människa måste ha för att bli ”mänsklig” i ordets djupare mening.”

Charles Darwin skriver i sin självbiografi; Min hjärna tycks ha blivit ett slags maskin som tröskar fram allmänna lagar ur en stor samling fakta, men jag kan inte begripa varför det skulle förorsakat förtvining av just den del av hjärnan som är nödvändig för den högre smaken..//..förlusten av denna smak är en förlust av lycka och kan eventuellt vara skadlig för intellektet, och med större sannolikhet för den moraliska karaktären, genom att den försvagar den känslomässiga delen av vår natur.”

Socialantropologen Ernst Becker skriver att resultatet blir ett mänskligt misslyckande, om individen kontinuerligt hindras från att ta egna initiativ, om han splittras och fragmentiseras till otal roller och därigenom riskerar att förlora sin identitet, men också bidra till en ökad otrygghet och otillit.

Flykten från friheten…… Fromms tes var att människan historiskt sett – ända sedan medeltiden – successivt lösgjort sig från tidigare auktoriteter. Det har inneburit ett framsteg. Men upplevelsen av att vara en individ – med ansvar för sitt eget liv – har samtidigt gjort människan osäker och rädd för denna nya frihet. Därför finns det en jordmån för auktoritära massrörelser som ger människor en (falsk) trygghetskänsla, menade han. För att möta detta bör det demokratiska samhället inte retirera utan istället vara offensivt för att lära människan att bära sin nyvunna frihet.

Den moderna människan växer idag upp i en ny geologisk tidsålder (i den digitala och virtuella verkligheten), som kunskapen om är kraftigt begränsad. De nya superteknologierna tillsammans med informationsteknologierna och dess stora framsteg, används inte för att vidga människans frihet utan för att begränsa den eller till sist utplåna den frihet som hon redan vunnit. Det har under samma period och under vårt århundrade, aldrig talat så mycket om fred än något annat århundrade gjort, dock har de utkämpat de ohyggligaste krig som historien känner till utkämpats i modern tid. Livet tycks inte fyllas med särskilt mycket fred någonstans överhuvudtaget, snarare tycks den geopolitiska oron öka.

Samtidigt pågår mängder med nya former av krig. Statens krig mot oliktänkande, informationskrig, handelskrig, valutakrig, klimatkrig, snart är inget område längre skonat från olika former av aggressiv krigföring, egoism, konkurrens, egenintressen råder och allas krig mot alla när det gäller gäller företagande. Informationssamhällets baksida är kanske den att olika regeringar och stater spanar bakom sina höga murar, filter, säkerhets- och virusprogram på varandra på samma sätt som människan alltid gjort. Det talas om behovet av fred, tillit, respekt och integritet i fina former, men ändå tycks behovet av att komma över företagshemligheter i en konkurrerande och tävlingsinriktad omvärld bara öka. Samtidsutvecklingen sker med misstänksamhet. Vad som är gemensamt för den nya tekniken oavsett vad man tycker om den, så medför dem nya teknologierna till stora möjligheter till nya former av dominans över andra.

Kanske upprepas historien om den trojanska hästen. Grekerna byggde inte bara den trojanska hästen, de skapade också retoriken såsom en konst att övertyga. Det var på detta sätt oövervinnliga Troja föll. Med list och försåtliga ord, därför har ord alltid större makt än vapen. Så fungerade det på den gamla tiden. Kanske är det så att när konkurrensen mellan olika länder och regioner idag tycks öka, blir också den medföljande konsekvensen ökad osäkerhet och instabilitet även i omvärlden.

Demokratin talar mycket om valfrihet och ”de enskilda medborgarnas rätt att kunna påverka när det gäller valet av vilken form av mänskligt samhälle de önskar, och när det gäller vilken risk de är villiga att ta för att uppnå vissa fördelar genom utvecklingen och användandet av vissa former av teknologi. Skulle man då välja de hårda teknologierna för att de ger möjligheter att snabbare skapa social välfärd, även om de ger mindre frihet och färre möjligheter att använda den enskildes förmåga och insats, och även om de medför risker för katastrofer som är större än de olyckor man ville övervinna?”

Giddens talar om en Jaggernaut – ”en okontrollbar maskin med enorm kraft, vilken vi människor i viss utsträckning kan bemästra kollektivt, men vilken även hotar att undgå våra försök att kontrollera den och som har potential att förstöra sig själv. Jaggernauten krossar dem som försöker göra motstånd mot den, och medan den periodvis ger intryck av att ha en stadig riktning försvinner den även stundtals i färdriktningar som är oförutsägbara. Färden är på intet sätt helt obehaglig eller olönsam; den kan ofta vara spännande och fylld med hoppfulla förväntningar. Men så länge som modernitetens institutioner består kommer vi aldrig att kunna kontrollera färdriktningen eller resans hastighet. Vi kommer inte heller att kunna känna oss trygga. Den terräng vi färdas genom är fylld av risker och faror. Känslor av ontologisk trygghet och av existentiell ångest kommer att samexistera i en ständig ambivalens.”

Är Jaggernauten den gigantiska ekonomin?

Är det möjligt att den okontrollerbare maskinen Giddens talar om handlar om den konstgjorda människan – eller övervakningssamhället – det artificiella liv som det experimenteras i hoppet om att kunna skapa sin dubbelgångare med enorm kapacitet, styrka och resurser som vanliga människor saknar? Giddens ställer ”den postmoderna, maktlösa och diskursivt definierade människan, mot den senmoderna, reflexiva och handlade människan. Det moderna samhället ha av vissa samhällsvetare beskrivits som ett risksamhälle. De risker människor konfronteras med är dels relaterande till globaliseringsprocessen och kärnvapenhotet, dels till mer existentiella och personliga problem. Giddens skriver att; människor utvecklar olika strategier för att hantera dessa olika typer av hot och risker. Tillit blir nödvändigt som en typ av emotionellt vaccin mot existentiell ångest; ett skydd mot framtida hot och faror vilket möjliggör för att individen att – oavsett vilka svårigheter han eller hon hamnar i – upprätthålla hopp och mod.”

Den moderna utvecklingen medför att rad olika förskjutningar sker inom många områden. Begreppet ”den produktiva kroppen” ersätts av ”den kommunikativa kroppen”, mer fokus på konstgjord (artificiell) intelligens än psyke, arbetskraft ersätts av mer robotiserad produktion, fysiologi övergår till kommunikativ ingenjörsvetenskap, från trygga och gamla hierarkiska system till nya skrämmande nätverk – ”informatics of domination”, som Donna Harraway beskriver utvecklingen.

”Teknikens nya rationalitet, dess cybernetiska kärna, smältes samman med organismen (vi förvandlas alla till ”cyborgs”), en process som öppnar hela nya kontinenter för kolonialisering”, skriver Donna Haraway.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *