Att söka lycka

I den digitala samhällsutvecklingen får orden att ”människan skall stå i centrum” stå mot att ”maskinen skall stå i centrum”. Slutresultatet av den hårdnande rationaliseringen av hela tillvaron i enlighet med en ekonomisk – teknologisk grundprincip tycks bli en i stor skala ökande irrationalitet. Rationalitetens irrationalitet – är också olyckligt en källa till nytt främlingskap – en form av Kafka-liknande labyrinter som snarare förvrängde och nonchalerade medborgarnas behov än de tog hänsyn till dem. Rationaliseringens uppenbara biverkningar heter olust, likgiltighet, främlingskap och alienation. Människor vill bli sedda, känna sig behövda, och bli tagna på allvar.
Bakgrunden till att även människosynen i samhällets genomgripande förändrats torde vara, att det på många andra områden visat sig omöjligt för människorna att forma tillvaron i enlighet med dem egna önskningarna och behoven. Under det att man förr i en ständig kamp mot ”ödets makter” var upptagen av att försäkra sig om livets nödtorft, sätts målen nu högre. Människorna vill inte bara överleva – de vill leva och förverkliga sig själva. Individerna vill känna ett värde, vill bli tagna på allvar och bli behandlade därefter. De har hörsammat orden att ”människan skall stå i centrum”. Dessa förväntningar – med det egna jaget i centrum – riktas inte bara utåt, utan också inåt. Det inre livet handlar om människornas personlighetsutveckling, deras bearbetning av de egna upplevelserna och erfarenheterna, deras förväntningar på tillvaron och sätt att reagera på den.
Samhällsatmosfären i samhället kan antingen gynna eller äventyra ”det inre livet.” Bortom omslagspunkten blir BNP ständigt större – men också människornas problem. Det är inte bara naturen som plundras och ödeläggs, även människorna själva börjar nu drabbas, som snabbt blir förbrukade eller föråldrade och utslagna i ett produktionssystem med ständigt hårdnande arbetstakt. Bortom omslagspunkten förefaller varje förbättring på det ”yttre planet” att betinga ett högt pris på det ”inre planet”.

Detta är en livshämmande utveckling för människor som lever i en demokrati. I det ekonomiska samhället var det inte längre människan som stod i centrum, utan de hade blivit till medel och mål för den ekonomiska tillväxtstegringens skull. Frågan är vad som händer med samhällsstrukturerna om det aldrig är möjligt att ifrågasätta dess metoder och vilken inverkan det har på frågor som handlar diskriminering, fattigdom, sociala orättvisor, förtroendet, känslan av ansvar, den demokratiska öppenheten, den fria rörligheten, valfriheten, gemenskap och sociala konflikter och sociala rättvisa. Det lär förmodligen inte hända någonting och stillestånd innebär än mer tillbakagång. De problem som idag uppstår i storstäderna som utanförskap, tiggeri, hemlöshet är en återspegling av vad som sker när konkurrensen ökar när allt fler flyttar till storstäderna i den hårdnande samhällsutvecklingen. Dessa problem är yttringar och återspeglingar på verkliga och mänskliga behov i samhället. Att förneka eller nonchalera förneka människors sociala och mänskliga behov är också ett förnekande av de mänskliga rättigheter som demokratin står värd för.
”Bilden av den av naturen rika, harmoniska och fria människa som skulle stiga fram i sin fulländning när bojorna av socialt förtryck och social orättvisa fallit, har varit en levande källa i alla reformrörelser. Trosvisst och uthålligt har man kämpat för den av frihetslängtande människan. Men idag har denna idealföreställning blivit en källa till besvikelse – ibland gränsande till misantropi. När människan efter generationers möda och kamp hade fått trygghet och frihet som aldrig förr, blev inte ett spår förverkligat av de vackra grekiska gudsbilder som genom årtionden prydde omslagen på framstegsvänliga böcker och tidskrifter..//.. inte heller finns det särskilt många tecken på tacksamhet för den nya frihet och det goda liv hon har fått. Men man behöver inte förlora modet om man är villig att revidera sin egen uppfattning och ger upp en missvisande önskedröm.”

“En gång i tiden hävdades med förtröstan att framtiden ligger i människans händer. Det moderna högmodet förnekade således det gudomliga och ställde alla sina förhoppningar till människans resurser. I dag förskjuts och decentreras det mänskliga, och vem som helst tycks än en gång kunna ta grepp om framtiden”.  Det konsumistiska ymningshornet växer symbiotiskt med risksamhället och skapar motsägelser. Melodin av ”ekonomins evangelium” med dess löfte om frihet – tycks idag istället mynna i vår tid mest besvärliga sociala paradoxer; ju bättre människorna får det, desto mer tycks missnöjet breda ut sig. Alla vill och ska få det bättre – ändå saknas hos åtskilliga människor upplevelsen att ha det bra. Aldrig har människan haft det så bra och ändå klagas det över allting, där konsumtionssamhällets löfte om frihet och lycka inte alltid håller vad det lovar, och människor blir besvikna när dem inte får vad dem betalar för. Skapandet av lycka och frihet genom konsumtion kan leda till “modernitetens misstämning”. Välfärdsstaten löfte handlar om att alla ska vara och bli lyckliga genom konsumtion.

De ekonomiska behoven är socialt skapade och har ingen naturlig mättnadspunkt. Aldrig har väl människan så mycket som idag trott att ekonomin är lösningen på allt. Tron på ekonomi – möjligheternas gränslöshet har nästan blivit en religiös makt att pengar löser alla problem och bekymmer i samtiden. Pengar, pengar, pengar, arbete, arbete, arbete blir lösningen på alla problem och konflikter, samtidigt ”hålls masken”: man måste ”keep smiling”. Lycka skulle enkelt kunna delas in i sådant som skänker en kortvarig eller en långvarig och mer varaktig lycka, eller som epikurismen uttrycker det: Epikurismen syn på konsumtion skulle kunna översättas till detta: Förr i tiden ville folk ha saker eftersom de var användbara och fyllde en viss funktion (naturliga och nödvändiga begär), senare ville människan ha saker för att förbättra deras status (naturliga och onödiga begär), och idag vill människan konsumera för att fylla upp ett inre tomrum, ett tidsfördriv eller för att de egentligen är uttråkade (fåfänga och tomma begär). Något förenklat visar det på hur konsumtionsvanorna med tiden har förändrats. Att shoppa är inte längre ett nödvändigt ont eller ett hushållsbestyr utan framträder som fritidsaktivitet. Idag betraktas en dag åt att gå runt i köpcentret av många som ett nöje.

Buddism och ekonomisk lycka

”Medan materialisten i första hand är intresserad av varor är buddisten i första hand intresserad av frigörelse. Men buddismen är ”medelvägen” och därför på intet sätt fientlig mot fysiskt välbefinnande. Det är inte rikedomen som står i vägen för frigörelsen utan begäret efter rikedomen; inte åtnjutandet av behagliga ting utan åtrån efter dem. Den buddistiska ekonomins grundtanke är därför enkelhet och icke-våld- Ur ekonomins synvinkel är det fantastiska med det buddistiska sättet att leva att mönstret är så ytterst rationellt – förvånansvärt små medel ger utomordentligt resultat. För den moderna ekonomen är detta mycket svårt att förstå. Han är van att mäta ”levnadsstandarden” med storleken på den årliga konsumtion, varvid han hela tiden antar att en människa som konsumerar mer har det ”bättre” än en som konsumerar mindre. En buddistisk ekonom skulle betrakta detta synsätt som ytterst irrationellt: Eftersom konsumtion endast är ett medel att nå mänskligt välbefinnande borde målet vara att uppnå ett maximalt välbefinnande med minimum av konsumtion.”

Kanske är det så att människorna nu börjar få upp ögonen för att de idoga ansträngningarna för att få det bättre i sig framkallar problem. Livsglädjen och andra mänskliga livskvaliteter håller på att rationaliseras bort tillsammans med det onyttiga och för maskineriet det störande.

Att söka lycka – att utveckla en livsattityd som har sina likheter med en bil med antingen en hög eller låg bränsleförbrukning. Människan vill ofta kunna färdas så många mil som möjligt till den lägsta kostnaden som möjligt. Helt enkelt att få ut mer genom att göra mindre. Lyckan i detta sammanhang har sina likheter med bilens bränsleförbrukning. Att utveckla en livsstil som ständigt söker den kortvariga lyckan innebär att livsstilen blir dyr i drift och kräver stora ansträngningar, medan sökandet, utvecklingen av aktiviteter som skänker en långvarig lycka kräver mindre ansträngningar men varar längre, ungefär som bilen med den lägre bränsleförbrukningen. Hela rationaliseringsprocessen, företagandet, reduktionismen vilar på denna grund; att få ut så mycket som möjligt till minsta möjliga kostnad, medan människan lever i slit och släng samhället där det är bättre att slänga än reparera och laga. Välfärdens och kapitalismens baksida är att genom reklampropaganda ständigt uppmuntra till mer konsumtion och hårdare arbete. Men man producerar och medverkar också till att nedbrytande civilisationssjukdomar utvecklas. Den kortvariga lyckan beskriver forskare inom lycka som; man är glad så länge en sak känns ny. När det psykologiska värdet är förbrukat slängs det bort. I korthet skulle man kunna beskriva denna psykologiska process som;  Dagens konsumtionslivsstil utgår från att vi tar från “det därute” för att ge näring åt “det därinne”. Oersättliga och begränsade naturtillgångar formas till föremål för ett kortsiktigt behovstillfredsställande.

Friheten har idag kommit att handla om saker och om att köpa saker för att äga saker och sedan umgås med tingen (som datorn). Erich Fromm skriver att dem västerländska samhällena är styrda och formade utifrån ägandets livsform. En av Fromms sista böcker: ”Att ha eller att vara”, blev något av en sammanfattning av hans filosofi. Fromm menade att människan blivit mer vanmäktig och alienerad i ett av tekniken styrt samhälle. Han kritiserar en kultur där maximal produktion och konsumism har blivit livets mening.  Problemet tycks idag ha blivit att livet ska rymma så mycket, där den ständiga stegringen och överskridandet av det tidigare idealet eller tröskeln mynnar ut i; Det ekonomiska hjulet eldas ständigt på av; när ett personligt, socialt eller ekonomiskt behov är tillfredsställt står nästa på kö och väntar – eftersom behoven är socialt skapade och saknar naturliga mättnadsnivåer. I sin goda strävan att söka ständig expansion av den ekonomiska tillväxten medför det också att ”vi får ett samhällstillstånd där det råder oklarhet om värden, mål och normer, och där varje tillfredsställt behov blir basen för nya krav”. Durkheim kallar detta tillstånd för anomi. ”Den sofistikerade besvikelsen” eller den sociala paradoxen uttrycker  att ju bättre människorna får det, desto mer tycks missnöjet breda ut sig.

Den materialistiska sökandet efter lyckan och mening har idag inneburit en utveckling där människovärdet genom konsumtion och märkesvaror kan stärkas eftersom människor identifierar och stärker sin identitet genom de varor och tjänster den använder. I den moderna samhällsutveckling har mycket idag kommit att handla om det reella värdet en vara, produkt eller det mervärde som en människa kan tillföra för att öka ekonomins ständiga behov av att överskrida. För närvarande finns påtryckningarna från ett system som med hjälp av sin repressiva och destruktiva produktivitet på ett allt omänskligare sätt deklarerar allting till en vara som kan köpas och säljas. Philip Samson konstaterar: ”Har en sådan konsumtionskultur väl etablerats, är den fullständigt urskillningslös och allting blir konsumtionsartiklar, inklusive mening, sanning och kunskap”. Dagens generation av människor är de enda som växer upp i en tid då alla uppmanas att upprätthålla konsumtionen som en livsstil. Idag är allting vikt åt yttervärldens behov där allt kan konsumeras, och där alla uppmanas leva utåtriktade liv enligt konsumtionslivsstilens försäljningsargument. Människan lever i ett samhälle som konsumerar allt.  I yttervärlden kan människan konsumentstyras. Man skulle kunna tala om att det finns en ”behovskapitalism” eller en affärsindustri som är beroende av människors konsumerande. Den försöker ständigt expandera. Konsumtion och ekonomisk tillväxt blir beroende av ”modernitetens hybris”.

I kampen om människan handlar det om att vinna konsumenter. Människovärdet har blivit en produkt, tjänst eller en handelsvara, som tar sig uttryck som att människan genom olika varor kan stärka sin identitet, status genom märkesvaror eller därigenom öka värdigheten. Den superindividualistiska kulturen livnär sig på människors missnöje – eller ska jag uttrycka det som att det är reklamen som spelar på människors känslor. De manar på med sina reklambudskap och av betydelsen att vi ska röka de rätta cigaretterna, använder rätt bensin och köper rätt bilmärke, köper rätt modekläder med rätt etikett inuti, inte för att de är annorlunda utan för att stärker vår härledda identitetskänsla. Man skulle först kunna tro att dem vill hjälpa eller stärka andra identitetskänsla, när dem egentligen är mer intresserade av att stärka sin egen position och identitetskänsla. Den historiska förändringen i konsumtionsbeteenden kan beskrivas som; Epikurismen syn på konsumtion skulle kunna översättas till detta: Förr i tiden ville folk ha saker eftersom de var användbara och fyllde en viss funktion (naturliga och nödvändiga begär), senare ville människan ha saker för att förbättra deras status (naturliga och onödiga begär), och idag vill människan konsumera för att fylla upp ett inre tomrum, ett tidsfördriv eller för att de egentligen är uttråkade (fåfänga och tomma begär). Något förenklat visar det på hur konsumtionsvanorna med tiden har förändrats. Att shoppa är inte längre ett nödvändigt ont eller ett hushållsbestyr utan framträder som fritidsaktivitet. Idag betraktas en dag åt att gå runt i köpcentret av många som ett nöje.

Förr byggde man bostäder och civilisationer, idag bygger man affärskontor och shoppingbutiker. Demokratin har blivit beräknande, utstuderad, manipulerbar, nihilistiskt enkelspårig och cynisk där allt räknas i pengar där mottot idag har blivit; allt måste allt uttryckas i pengar; det som människor inte betalar för räknas inte som viktigt. Människans absoluta värde och människovärdighet har därför fått en sekundär plats i utvecklingen, som alltid kan påverkas, förändras eller höjas genom att köpa status eller märkesvaror som ett exempel. Erich Fromm skriver att;  Människan blir vad den har och vad den kan konsumera, men ställer samtidigt den viktiga frågan om jag är vad jag har och jag förlorar vad jag har, vad är jag då? Människan måste komma till insikt om att obegränsat uppfyllande av önskningar inte ger välbefinnande eller skapar lyckligare och hälsosammare människor. Sokrates skriver att;  Nyckeln till lycka, hävdar han, är att vända sig bort uppmärksamheten från kroppen och mot själen. Genom att harmonisera våra önskningar kan vi lära oss att lugna sinnet och uppnå en gudomlig liknande tillstånd av lugn. Buddismen är ”medelvägen” och därför på intet sätt fientlig mot fysiskt välbefinnande. Det är inte rikedomen som står i vägen för frigörelsen utan begäret efter rikedomen; inte åtnjutandet av behagliga ting utan åtrån efter dem. Den materiella lyckan väcker törsten och begäret efter mer, medan graden av andlig lycka stillar och balanserar den eftersom den inte drivs av fåfängan.  Konsumtionssamhället lever på människors fåfänga.  I en stressig kultur har människor allt mindre tid åt att skänka inre och mänsklig bekräftelse, och många är därför övergivna till att umgås med tingen, och tar sig också uttryck som den moderna passiviteringskulturen. En sådan utveckling riskerar att människor vill konsumera mer för att öka tillfredsställelsen eller för att minska otillfredsställelsen/olusten. Denna materialistiska utveckling beskrivs som konsumtionshets.

Andlig näring näring driver inte på denna utveckling och hetsar upp fåfängan, utan snarare stillar och balanserar den. Den uttrycker en viss tacksamhet åt vad den har,  snarare än vad den ännu inte har.

Abraham Maslow påpekar i sin analys av de mänskliga behovens hierarki att det kan vara så, att ju fler behov för livets uppehälle som tillgodoses, desto mer fokuseras intresset på subtilare frågor. När väl de fysiologiska behoven och behovet av yttre trygghet har tillgodosetts blir andra behov aktuella. De kan gälla samhörighet, bekräftelse och inre utveckling. Maslows teori kan bidra till förståelse för tillitsbristen som ett växande problem i vår tid. ”Okunskap hos den enskilde i förening med profithungrig marknadsföring av diskutabla varor och tjänster påverkar möjligheterna att bevara hälsan.” Att vara fångad av nuet kan vara lika utvecklande och befriande, som det också kan vara begränsande och inskränkande på friheten.

Det är inte bara synen på kunskap som förändrats utan också uppfattningen av tiden och pengar – ”tid blir pengar”. Kunskap, tid och pengar har blivit tillväxtens generator. I detta utvecklingsförlopp formas prestationssamhället och omedvetet matas människan med kapitalistiska budskap som; ”ta vara på timmarna, annars tappar du år”. Det ger också formen åt karriärtänkandet. Mottot blir tydligt; ”du blir vad du presterar”, eller din status blir vad du kan konsumera, och i tekniksamhället har mottot “syns jag alltså existerar jag” blivit högaktuellt. Det utgör själva grunden av en livsuppfattning där livsförloppet handlar om att människan uppmanas att göra något av sitt liv, ta till vara på sina möjligheter, kalkylera, investera och expandera. I denna utveckling får människan allt fler tider som måste sammanjämkas, passas, pusslas ihop, tider som inte får överlappa. Samhället styrs av ideal som bygger på ett ständigt överskridande där begrepp som fortare, mer, högre, större, bättre styr ett helt konsumtionssamhälle med daglig reklampåverkan precis överallt, oavsett vilket media man använder. Allt handlar om hastighet, produktivitet och effektivitet kopplat till tid, framgång, ekonomi, konsumtion och tillväxt.

Vad har gamla och stora filosofer till dagens moderna tänkare skrivit om lycka genom. Den psykologiska och filosofiska strävan efter lycka började i Kina, Indien och Grekland för nästan 2500 år sedan med Konfucius, Buddha, Sokrates och Aristoteles. Vi kan hitta anmärkningsvärda likheter mellan insikter i dessa tänkare och vad moderna tänkare har sagt om lycka.

Vad är lycka och vad gör livet lyckligt? Aristoteles menade; ”att etikens mening är en strävan efter lycka. För honom var lycka inte ett mål vid slutet av en lång livsfärd; den var själva sättet på vilka människorna vandrade längs livets väg…//…lyckan är inte ett lycksaligt tillstånd bortom alla handlingsalternativ, utan ett sätt att leva tillsammans med andra, en livsform som man oupphörligen måste kämpa för, och som man efter hand kan lära sig förverkliga allt bättre på samma sätt som en vänskap kan bli rikare och djupare med tiden.”

Lyckans mål idag tycks handla om att premiera den egoistiska lyckan. Jämställdhetsidealen och solidariteten får stå åt sidan på grund av att självnyttan alltid premieras före det gemensammas bästa. Det superindividualistiska har dragit iväg eftersom de sociala behoven saknar en naturlig mättningspunkt. Så därför upphör aldrig egennyttan i samhället och det gör samhället fattigare med tiden. Massvinster i välfärden gör många fattigare på resurser och kunskap. Det försvårar helt i onödan människans villkor att få njuta av livet med en dräglig nivå av ekonomi, inte bara med minsta möjliga peng för sin överlevnad.

Viktor Frankl skriver; ”att människan under sin senare utveckling har lidit en annan förlust genom att de traditioner som formade och stöddes hennes beteende nu i snabb takt försvinner. Hon har inte några instinkter som säger henne vad hon skall göra, och hon har inte några traditioner som talar om för henne vad hon bör göra”.

“Det gamla bondesamhällets sammanhållning och värderingar har på mycket kort tid ersatts av tekniksamhället strukturer och uppbyggnad. 1800-talets samhällsomvandling skapade inte bara en ny landskapsuppfattning utan möblerade även om i det sociala landskap i vilket individer, grupper och klasser rörde sig i. På den tiden förändrades det mesta i en långsam takt. Det gamla bondesamhället fungerade under 1800-talet mer som ett bindemedel där identiteten fanns att känna igen i den lokala gemenskapen. Idag kan man säga att denna kärna eller gemenskap i tekniksamhället med tiden har urholkats.

Människor umgås idag mer i cybervärlden och har därför inte samma centrala kärna att samlas kring. I takt med att det nya klassamhället växt fram så har också de sociala relationerna förändrats. Eftersom samhället förändrats så snabbt så ökar det också den geografiska rörligheten och med det följer samtidigt nya behov av enkla och tydliga koder som markerar identitet och klassgränser. I en snabbt förändrad omvärld och samtid måste individen skaffa sig andra sociala ankare dem som grannskapet och bondesamhällets kollektiv tidigare erbjöd.”

Vad säger Bibeln om varaktig lycka? Man kan tänka sig att orden “dagligt bröd” är en symbol för andlig näring och syftar till att skänka en form andlig lycka och bekräftelse som stillar och balanserar begäret och minskar fåfängan efter mer. Andlig lycka drivs inte av fåfängans mekanismer.  Materialism och reklambudskap syftar till viss till det motsatta – till konsumtionshets, att arbeta mer för att kunna konsumera mer. där den materiella sökandet efter lyckan väcker törsten och begäret. Materialism och girighet hör ofta samman och saknar också naturliga mättnadsnivåer. Ett annat exempel ur Bibeln som kan tänkas syfta till varaktig lycka är Jesus möte med den samariska kvinnan vid brunnen, där han uttrycker drick av detta vatten och du ska inte törsta mer. Det ekonomiska systemet har åtsidosatt livsviktiga och mänskliga behov och ledstjärnor genom att ständigt (manipulera) möjligheterna till mer vinst för den goda ekonomins skull. Den naturvetenskapliga vetenskapen har utvecklat en oerhörd förmåga att lämna mänskliga behov och frågor därhän, som de djupt etiska. I många fall har mänskliga behov ersatts av teknologiska behov. 

Den sociala omvärld av oro som människor ger uttryck för beror på en irrationell ekonomisk och teknologisk utveckling, där mänskliga behov ersatts av teknologiska behov. Samtidigt pågår mer eller mindre medvetet en teknologisk utveckling där ”mänskliga behov”, och biologiska sådana, håller på att ersättas av ”teknologiska behov”. De yttre teknologiska behoven får ersätta dem inre mänskliga behoven. Den värld som detta teknologiskt styrda förnuft försöker åstadkomma är att förklara alla naturliga och mänskliga behov som något som kan lösas genom teknologiska behovslösningar. Är det en orealistisk teknologisk utopi att försöka lösa mänskliga behov med teknologiska behov? Det är som att be om bröd och bli erbjuden sten. ”De som vänder sig till professorerna i etik och ber om vägledningens bröd får inte ens en sten utan bara en ström av åsikter.” 
 Epikurismen skiljer mellan tre typer av begär: Naturliga och nödvändiga begär, naturliga men onödiga begär, och “fåfänga och tomma” begär.

Exempel på naturliga och nödvändiga begär inkluderar begäret efter mat, skydd, och liknande. Epikurismen anser att dessa begär är lätta att uppfylla och svåra att eliminera (de är naturligt hårt knutna till människan), och de är värda att uppfylla på grund av välbehaget de ger när de är uppfyllda. Vidare är de nödvändiga för livet, och de är naturligt begränsade; om någon är hungrig krävs det bara en begränsad mängd mat för att fylla magsäcken och därmed begäret. Epikurismen uppmuntrar till att följa dessa begär.

Fåfänga begär inkluderar exempelvis begär efter makt, rikedom, berömmelse, och liknande. De är svåra att uppfylla, delvis för att de inte har någon naturlig gräns. Fåfängan saknar en naturlig gräns på samma sätt som de sociala behov som skapas saknar naturliga mättnadsnivåer. Idag har denna utveckling gått så långt som att när människor exempelvis visar sig utan smink får dem beröm för att dem vågade visade osminkade sida och egentligen var helt naturliga. Det tycks idag ha blivit ett onormalt ideal att bara vara naturlig ibland där fåfängan driver på till olika utseendefixeringar ingen egentligen gillar, men finns överallt. Fåfängan driver också fram lyxkonsumtionen till höjder att människan köper sådant dem sedan inte använder. Girighet saknar också naturliga mättnadsnivåer och påverkas också av fåfängans mekanismer, där mer ofta vill ha mer. Människor gör mest som alla andra gör, men det är så det ser ut.

Ibland hinner människan inte med att uppleva frihet på grund av för mycket arbete, stress eller en fullproppad kalender.

Något förenklat skulle man kunna sammanfatta konsumtionssamhället med följande ord; Den ständiga ekonomiska tillväxtstegringen och konsumtionstanken och avsaknaden av naturliga mättnadsnivåer kan liknas vid detta citat; ”på samma sätt som man alltid kan servera någon en extra matbit för den som redan är proppmätt: vad människan inte känner behov av ska människan ändå plats för mer”. Konsumtionsfilosofin bygger därför på att försöka trycka ner en elefant i en rävlya och tänja gränserna för vad människan egentligen behöver och har nytta av. Det är en något förenklad förklaring för där finns givetvis generösa människor också, och framför allt ideella organisationer som har givandet och solidariteten med behövande som sitt adelsmärke.

 

I slutändan handlar det om självuppoffring, att det är viktigare att ge än att ha. Det handlar inte om hur mycket man lyckats samla på sig under livets resa, utan än mer om hur mycket man givit under resan. En förändrad livsstil har sitt pris och kan komma att innebära att man tvingas avstå..//..man fråga sig om människorna är villiga att betala det priset, om många betraktar dagens möjligheter och bekvämligheter som så självklart nödvändiga att en förändring av grundmönstret på frivillig bas inte kan komma till stånd”. I överflödessamhällena pågår ett oerhört slöseri med Jordens resurser och det framställs allmänt som något nöd-vändigt. Icke nödvändig handlar om att hänsyn till andra och omtanke om kommande generationer.

Det finns människor unga som gamla som börjat protestera mot den överbetoningen av materiell lycka, mot den mänskliga instängdheten, mot prestations- och konsumtionshetsen, och mot de livshämmande element som genomsyrar den allmänna konsumtionslivsstilen. Ett samhälle som är i förändring, ändrar också anspråksnivån. Det innebär i sin korthet att människan anpassar sin ambitionsnivå och sänker sina förväntningar i viss utsträckning på vad som anses vara nödvändigt och icke-nödvändigt. Det långt ifrån allt som behövs, på samma sätt som att resväskan inte behöver fyllas med allt vid semesterresor.

Förändrade konsumtionsvanor kommer förr eller senare att bli nödvändiga eftersom tillväxten inte kan göras permanent och ständigt öka i en värld där dem icke förnyelsebara resurserna är begränsade på denna planet och krymper fortare än någonsin eftersom alltfler människor är behov av dessa. Om exploateringen fortsätter med dagens intensiva hastighet så riskerar den att arv efterlämna en utplundrad jord till kommande generationer. 

Aristoteles skriver att; Det är lätt att se att vi önskar pengar, nöje, och ära bara för att vi tror att dessa varor kommer att göra oss lyckliga. Det verkar som alla andra varor är ett sätt för erhållandet av lycka, medan lycka är alltid ett mål i sig. Det grekiska ordet som vanligtvis översätts som “lycka” är eudaimonia. Eudaimonia skiljer sig emellertid från det moderna begreppet lycka i det att det förra betecknar ett mer varaktigt tillstånd av välgång eller välbefinnande.

Människan och konsumtionssamhällets villkor: Om du gav människan valet mellan att få vad dem ville och inte få vad de ville, skulle dem välja att få vad dem ville ha varje gång. Denna tillfredsställelse av lust, skulle få personen tro att det gör göra lyckliga. Utilitarism som utgår från en teori som bygger på maximera nyttan, det vill säga maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande. Principen bygger på en lyckomaximering. Konsumtionssamhällets hedonism (av grekiska hedone, ”njutning”, ”lustkänsla”) sätter njutning som ett centralt mål för människans strävanden. Den psykologiska hedonismen är en teori som bygger på ett sökande efter njutning och undvikande av lidande, och att detta är människans enda drivkraft eller motivation. Många religioners grunder bygger inte på ett undvikande av lidande, utan att växa och förändras av sina erfarenheter som tidigare ledde till lidandet. Det är ofta när människor hittar nya alternativ som de ofta också leder till nya vägar och ofta till ett lyckligare liv.

James Williams. skriver och har många insikter om lycka, “främst att tanken med lyckan består i att orientera sig ett högre syfte, även om syftet inte kan rationellt visat sig existera. De som lider av en “kris av mening” stärks med mer entusiasm inför livet än de som bara gå igenom förslagen och tar den enkla vägen.”  Maslow talar också om lycka som en strävan att kunna beakta sina högsta önskningar. Tillväxt, självförverkligande, strävan mot hälsa, blir sökandet en längtan efter identitet och autonomi, och strävan uppåt (Maslow 1954). Platon skriver också om att utveckla de högre förmågorna med orden; Platon skriver i sin grottliknelse att människan ”behöva övning för att kunna se det som finns högre upp”. Mänsklig ”vishet innebär en omvandling av kunskapen om sanningen till beslut som svara mot verkligheten.” Kunskapen befriar och skapar nya förutsättningar för att göra framtiden större än det förflutna. ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem som vi har skapat med det gamla sättet att tänka.

Den allomfattande längtan kommer från den latinska termen ”conatus”– kan sammanfattas med ordet ”att sträva”. Det betyder att sträcka sig bortom det kända och är översatt till ansträngning, bemödande, impuls, benägenhet, tendens, bedrivande, och som användes i tidiga psykologiska och metafysiska teorier för att beteckna en inneboende benägenhet hos ting att fortsätta existera och i någon mening utöka sig själv. Latinets conatus kommer från verbet conari, som först utvecklades av stoikerna (333-264 f Kr) och peripatetikerna (cirka 335 f.Kr. De här grupperna använde ordet ”hormé” för att beskriva själens rörelse mot ett objekt, och från vilken en fysisk rörelse resulterar. Klassiska tänkande; Cicero (104-43 f.Kr.) och Diogenes Laertios (omkring 235 e.Kr.), utvidgade den här principen till att innefatta en motvilja till förstörelse. Spinoza (1632-1677) tillämpar termen och använder hela uttrycket, ”conatus sese conservandi” (strävandet efter självbevarande).

Spinoza skriver att det är naturligt för människan, att eftersträva alltmer fullständig kunskap, vilket han beskriver som att vi vill förverkliga vårt sanna jag, stiga upp till alltmer allomfattande kunskap om verkligheten. Conatustermen har också börjat dyka upp i klimatdebatten som beteckning på naturliga kretslopp som icke bör hindras. Människan uppnår friheten, om den kan befria sig från falsk kunskap.

I Spinozas världsbild är den här principen tillämpbar på alla föremål, och utgör därutöver den verkligt utmärkande essensen för ting, innefattande människans medvetande och moraliska principer…//… beskriva en benägenhet hos ting att öka i styrka; snarare än att bara fortsätta existera statiskt. Även den Heliga skriften uttrycker conatusprincipen genom att beskriva att ingenting får förbli statiskt i Romarbrevet 8:25-26 ”I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. I Hebreerbrevet 11:1 skildras en bild av processen hur tro blir till vetande; ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se”. Den andliga principen i conatus skulle uttryckas som; Hur skulle människan kunna längta efter sådant den redan har eller har uppnått. Spinoza skriver att det är naturligt för människan, att eftersträva alltmer fullständig kunskap, vilket han beskriver som att vi vill förverkliga vårt sanna jag, stiga upp till alltmer allomfattande kunskap om verkligheten. Conatustermen har också börjat dyka upp i klimatdebatten som beteckning på naturliga kretslopp som icke bör hindras. Människan uppnår friheten, om den kan befria sig från falsk kunskap.

Även Charles Darwin uttrycker liknande tankegångar: Charles Darwin skriver i sin självbiografi; Min hjärna tycks ha blivit ett slags maskin som tröskar fram allmänna lagar ur en stor samling fakta, men jag kan inte begripa varför det skulle förorsakat förtvining av just den del av hjärnan som är nödvändig för den högre smaken..//..förlusten av denna smak är en förlust av lycka och kan eventuellt vara skadlig för intellektet, och med större sannolikhet för den moraliska karaktären, genom att den försvagar den känslomässiga delen av vår natur.” Abraham Maslows skriver enligt sin ”behovshierarki” att när de fysiologiska behoven hos människan är tillgodosedda blir andra mänskliga behov aktuella. Sådana som kan gälla samhörighet, bekräftelse och inre utveckling. Detta nya begär och nya behov kan kännas igen som ett utforskande omkring oss och vad som händer, så att man själv, frivilligt, kan anpassa sitt liv och handlande efter detta.

Vissa författare beskriver att de högre förmågorna slumrat till förmån för de lägre mer egoistiska förmågorna. Andra menar att den lycka som konsumtionssamhället erbjuder till viss del är en form av egoistisk lycka som bygger på HA – begäret, medan den djupare och mer bestående lyckan är av etiskt karaktär.

Marcuse talar i ”Eros och civilisationen” om en estetisk kultur i Schillers anda; återupprättandet av sinnlighetens rätt. Friheten måste sökas i frigörandet av sinnligheten snarare än av förnuftet och i begränsandet av de högre förmågorna till förmån för de lägre…//…en estetisk kultur förutsätter en total revolution av sättet att förnimma och känna…//…befriad från trycket av plågsamma syften och prestationer…//…kan människan återskänkas friheten att vara vad hon borde vara.”

Dorothy Sayers, som är en av dem yppersta tolkarna av såväl Dante som det moderna samhället skriver;

”Att Dantes Inferno är en bild av det mänskliga samhället i ett tillstånd av synd och fördärv är något som alla kan hålla med om. Och eftersom vi idag är ganska övertygade om att samhället är på villovägar och knappast utvecklas mot fulländning, är det ganska lätt att se vilka olika steg som för till det djupa fördärvet: fåfängligheten; bristen på en levande tro; utvecklandet av en slapp en moral, glupsk konsumtion, ekonomisk oansvarighet och okontrollerat dåligt humör; en självgod och hårdnackad individualism; våld, sterilitet och brist på aktning för liv och egendom, inklusive det gena; exploatering av sexualiteten; utarmning av språket genom reklam och propaganda, kommersialisering av religionen; underblåsning av vidskepelse och formandet av människors tänkande genom masshysteri och alla slags ”trollbindningar”; korruption och mygel i offentliga angelägenheter, hyckleri; oärlighet i materiella saker; intellektuell oärlighet; underblåsning av missämja (klassa mot klass, nation mot nation), förfalskning och nedbrytning av alla kommunikationsmedel; exploatering av de lägsta och mest enfaldiga känslorna hos massan; svek mot till och med grunderna för släktskap, landet, vänskap och lojaliteter.”

För Buddha, vägen till lycka utgår från en förståelse av de bakomliggande orsakerna till lidande. I buddhismen, jämnmod, eller trygghet, uppnås genom att lossa sig från cykeln av begäret som producerar dukkha. Så genom att uppnå ett mentalt tillstånd där du kan lossna från alla passioner, behov och önskemål i livet, befria dig själv och uppnå ett tillstånd av transcendent lycka och välbefinnande.

En buddistisk ekonom skulle betrakta konsumtion som endast är ett medel att nå mänskligt välbefinnande borde målet vara att uppnå ett maximalt välbefinnande med minimum av konsumtion. Det är inte rikedomen som står i vägen för frigörelsen utan begäret efter rikedomen; inte åtnjutandet av behagliga ting utan åtrån efter dem.

Sokrates, Nyckeln till lycka, hävdar han, är att vända sig bort uppmärksamheten från kroppen och mot själen. Genom att harmonisera våra önskningar kan vi lära oss att lugna sinnet (begäret och törsten efter mer) och uppnå en gudomlig liknande tillstånd av lugn.

Mencius skriver att lycka pekar på betydelsen av tillfredsställelse och glädje på vägen till självförverkligande.

Martin Seligman skriver;   Följaktligen det sista steget är det meningsfulla liv, där människan finner en djup känsla av tillfredsställelse genom att använda sina unika styrkor för ett ändamål som är större än oss själva. Martin Seligman teori  förenar två motstridiga åsikter av mänsklig lycka, den individualistiska tillvägagångssätt, som betonar att vi bör ta hand om oss själva och vårda våra egna styrkor, och det altruistiska synsätt, som tenderar att tona ner individualitet och betonar livets högre syften.

 

Mihaly Csikszentmihalyi skriver om upptäckten att människor upplever lycka och tillfredsställelse under medvetandetillstånd som kallas FLOW. I detta tillstånd är människan är helt absorberad i en aktivitet, där människan använder sin kreativa förmåga. Under denna så kalla “optimala upplevelse” känner människan sig “stark, alert, i enkel kontroll, frimodig, och på toppen av sin förmåga.” I fotspåren av Maslow, insisterar Csikszentmihalyi  på att lycka inte bara händer. Det måste vara beredd på och odlas av varje person, genom att ställa utmaningar som varken är för krävande eller för enkelt för sådana förmågor.

Victor Frankl skriver; Människan strävar efter att finna mening i sitt liv som den främsta motiverande kraft i människan (Han hävdar att i avsaknad av mening, att människor fyller det inre tomrummet med hedonistiska nöjen, makt, materialism och så vidare.) Han uttrycker att varje människa inte behöver ett spänningslöst tillstånd utan snarare en strävan att kämpa för vissa mål som är värdigt för honom eller henne.

Ed Diener ger ett par exempel på Ingredienserna för ett lyckligt liv

I sin senaste bok; “Happiness – Unlockning the Mysteries of Psychological Wealth”

Diener sammanfattar resultaten från sina tjugofem års forskning om lycka. Han betonar några centrala ingredienser för ett lyckligt liv:

 

  1. Psykologisk rikedom är mer än pengar. Det är också dina attityder, mål och engagerande aktiviteter på arbetsplatsen.
  2. Lycka känns inte alltid bara bra, men är till nytta för relationer, arbete och hälsa.
  3. Det är bra att sätta upp realistiska förväntningar om lycka. Ingen är intensivt glad hela tiden

Man skulle enkelt kunna sammanfatta att lycka handlar om att finna sin mening, sin uppgift, och att samtidigt bli erbjuden att få vara delaktig som ett hopp för framtiden, som kan hjälpa människan att finna sin uppgift att orientera sig mot sitt inre, högre och egentliga syfte. Själva målet, visionen  eller orienteringsobjektet kan vara en känsla, en identifikation, en historia, en fantasi – en idé, en första skiss, en dröm eller ett intresse som skänker mening i livet.